Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TIDEN
mogen att offentligen ange sig som en
saint-simonisinens härold. Steget tas
fullt ut i nästa nummer den 27 febr.
En utförlig artikel: "Om den
saint-simonistiska sekten i Frankrike", i
vilken Saint-Simons namn för första
gången nämnes av Medborgaren,
lämnar utdrag ur en "salnt-simonistisk
predikan", som en Barraut hållit i
Paris om Saint-Simons uppenbarelse,
"att numera en religion endast är
möjlig med det villkor, att den är politisk,
och att politiken endast kan vara stor
och nyttig såsom religion".
Ur predikan, rom slutar med de
klangfulla orden: "Världens
herravälde är lovat åt Saint-Simons son.
Världen tillhör den som räddar henne",
må anföras några satser, egentligen
avsedda för den tidens franska
liberaler, men med hänvisning till Staaffs
Eskilstunatal, riksdagsprotesten mot
Finlands russificering och de liberales
ställning till en del gamla frihetskrav
synnerligen lämpliga att tillägnas även
våra.nutida svenska, liberaler: "De
rodna vid. benämningen liberala
för att hädanefter endast hedras med
namnet k o n s t i t u tionella; i går
upproriska, i dag upprorsanklagare;
den ena dagen Gracher. den andra
Catilinas angivare; de driva fruktan
för demokrati ända till förakt för de
lägre folkklasserna, dem adelns
stolthet brännmärkt med namnet
"d e gemen a", och som lia att tacka
b o r g a r s t å n d c t s h ö g m o d för
benämningen ’ ’d e f a 11 ig a"; sedan
de med hemlig fruktan upprest
frihetens bildstod, vars proportionel- man
efter deras tanke ej kan överskrida,
utan att giva den anarkiens utseende,
fjättra de den och avklippa dess
vingar av fruktan att den kunde
överskrida gränserna, och vid anropandet
från de folk. som tillbedja den. göra
de den döv för de förtrycktas suckar
oeh förtryckarnas hotelser, sätta i dess
mun non-interventionsprincipen och
äro färdiga att i sin stumma
entusiasm testamentera nyssnämnda
princip åt kommande släkten såsom
ett mönster, varifrån framtidens
renlärighet ej bör avvika; de hata
det tillfälliga prerogativ, som
börden ger den ärvtliga
pärsvärdigheten, förtretlig endast för ett ringa
antal intressen, och bevisa all heder
åt den ärvtliga förmögenhetens
prerogativ, som är besvärlig för det största
antalet." Det är sannerligen
bedrövligt, tycker Barraut med rätta, att alla
blodsutgjutelser och ansträngningar
"icke skola, ha tjänat till något annat
än att ersätta titlarnas ar is t
o-k va I i in e il p e n n in gens."
Dessa både för franska och svenska
öron skarpt ljudande ord låter
Medborgaren åtföljas av en förklarande
ingress. För saint-simonismens hastiga
uppmarsch efter julirevolutionen
redogöres i korthet. Likaså för dess
viktigaste satser, mest i den av
lärjungarna fastslagna formuleringen,
arvsrättens upphävande, barnens
gemensamma uppfostran på statens bekostnad,
kvinnans jämnställighet med mannen,
den saint-simonistiska hierarkin o. s. v.
På den knappa redogörelsen följa
några egna reflexioner. Först ett
erkännande om lärans revolutionära
karaktär: "Av denna, ehuru högst
ofullständiga uppränning inhämta vi likväl
huru djupt Saint-Simons lära
ingriper i de närvarande bådo politiska och
moraliska begreppen, oeh att en total
omvälvning av nutidens samhällen
bleve en följd av deras utveckling till
något större resultat." Sedan en liten
reservation mot lärans praktiska
realiserbarhet: "Oemotsägligt är, att tiden
ännu icke är mogen för stiftandet av
detta "t u s e n å riga rike" på
jorden, där människokänslans och
människokraftens enkla, ändamålsenliga
verksamhet för civilisationens stora
mål skulle bli den högsta religiösa
plikt, och religionen således komma att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
