Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN HANSSON: JORDRÄNTA, KAPITÄL, ARBETE 53
av en tomt exempelvis — av jordränta
alltså — kan placeras i en fabrik.
Då är räntan på dessa pengar icke
längre jordränta utan kapitalränta —
åtminstone såvida icke tullskydd eller
andra privilegier äro med i spelet. Det
är detta som tycks förvirra en del
annars klara hjärnor — föranleda dem
att sätta likhetstecken mellan kapital
och jord. Å andra sidan kunna också
pengar, uppnådda vid försäljning av
en fabrik, placeras i naturtillgångar
eller tomter. Då blir det jordränta
som inhöstas.
Vid analys visar sig alltså saken vara
nog så enkel och skillnaden mellan
kapital och jord värde lätt att påvisa.
Det är marxisternas för
arbetarklassen ödesdigra fel, att de icke skarpt
skilja på så uppenbart olika ting som
själva jorden, naturen, och den rena
arbetsprodukten, och att de
sammanblanda och förväxla så uppenbart olika
inkomstarter som jordränta och
maskinränta — för att använda ett mera
åskådligt, ehuru begränsat uttryck för
kapi talränta. Urskiljning och
gruppering av företeelserna efter deras olika
art och natur och nämnandet av varje
ting vid dess rätta namn få väl
betraktas som grundvillkor för verklig
vetenskap. Men då är marxismen vad
ekonomi beträffar snarare
"samröre" än vetenskap. Detta är dock
icke det värsta. Den verkliga olyckan
ligger däri, att arbetarklassens
ekonomiska frigörelse helt enkelt
omöjliggöres, så länge denna brist på tankereda
och urskiljning existerar.
Monopolis-mens representanter skola triumfera
så länge arbetets representanter icke
göra denna nödvändiga distinktlon.
Men medan vi sålunda strängt hålla
på att jordräntan måste socialiseras
och tullskyddsränta etc.
bringas att helt och hållet försvinna, mena
vi ingalunda att manskinräntan (för
att fortfarande använda detta uttryck)
alltid och helt måste vara
privategendom. Vi skulle tvärtom gärna se, att
arbetarna själva i största möjliga
utsträckning gemensamt — kooperativt
— kunde bli ägare av
produktionsmedlen. Jordvärdereformen kommer också
att mycket underlätta kooperativ
företagsamhet. Vi skulle även gärna se att
stat och kommun slogo sig på
produktion, när nämligen syftet härmed är att
gagna hela folket — konsumenterna.
Någon strid mellan sund,
frihets-syftande socialism och oss
förekommer således icke.
Hr Carleson visar sig tyvärr vara
tämligen okunnig om georgismens
väsen. Annars kunde han icke insinuera,
att den "suddar bort eller låter blekna
den intressegräns, som klyver det
industriella kapitalets och arbetets
värld". Sanningen är att medan
marxisterna äro upptagna med att i
"ord och åthävor" betona och skärpa
denna intressegräns och aldrig
någonsin uppnått något positivt för dess
undanrödjande, har den georgeistiska
rörelsen i flera land, ehuru yngre,
konsekvent arbetat på att göra arbetarna
oberoende genom att fördyra
arbetskraften, göra arbetsgivarna
intresserade i att betala och
behandla arbetarna bättre för att
överhuvudtaget få. dem, samtidigt med att
vi lika konsekvent och utan att se oss
tillbaka arbeta på att höja
arbetslönernas köpkraft — något
som man icke kan säga om alla
socialister, då somliga äro vacklande i
tullfrågan, andra ådagalägga
sympatier för tobaksmonopol etc,
Ännu falskare är Carlesons
påstående, att vi icke skulle vilja bekämpa
a 11 a monopol. Det är just vad vi vilja.
Henry George var fiende till monopol
i allmänhet, innan han hade fått blick
för monopolismens grundval:
jordmonopolet och den privata
j o r d r ä n t e u t s u g n i n g e n. Och
den flyktigaste blick på Ekonomiska
frihetsförbundets korta, klara
program bör övertyga envar om, att vi
om några äro a n t i m o n o p o 1 i s t e r.
— Emellertid är det klart, att hr
Carleson icke är någon dylik
anti-monopolist. Han håller på de stora
jordegendomarna — utsugningens
ursprungliga härclar; han fruktar att
"jordvärdebeskattning kan innebära
en risk för ungt, svagt kapital både
inom jordbruk och industri". — Det lå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
