Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
61
Ett enda förlorat slag kan knappast
konsternera dem så. De ana väl, att det har
förlorats mer, att det är fråga om en
Götterdäm-merung, en omsvängning, som hotar att göra
slut på deras herravälde för all framtid. Do
se hur -de frikonservativa råttorna rusta
sig att lämna skeppet, och hur stolt
än deras Hennings talar i den
preussiska lantdagen om den egna kraften,
så veta de dock att t. o. m. i Preussen lider
det mot ändan, om de måste umbära sina
traditionella ryggstöd. Om bara Dallwitz stode
på Bethmanns plats! Den senare är
visserligen en säker reaktionär, men han har icke
det rätta förståndet för nödvändigheten av
fullständig samverkan med junkerdömet.
Han har bl. a. gjort författningsreformen i
Elsass-Lothringen tillsammans med
socialdemokraterna. Kort och gott: han har drivit
politik på egen hand långt utöver det
tillständiga måttet. Nu har han icke en gång visat
sig i lantdagen för att lyssna till de
konservativa statsräddarnas förtvivlans rop. Ocb
inrikesministern, som säkert gärna skulle
vilja det, hade icke något uppdrag att
meddela överhetens höga sanktion åt de vilda
skarpmakartiraderna.
T. o. m. på högsta ort synes olyckan icke
lia uppfattats tillräckligt djupt. Kejsaren
berättar ju, att han i Berlin T hjälpt en
liberal till segern.
Och centern? Där talar Erzberger om en
negativ majoritet av socialdemokrati och
centrum. Snygga .bundsförvanter, som redan
se sig om efter nya kombinationer. De bilda
ju tungan på vågen, och junkrarna kunna ju
icke dölja för sig, att varken tradition eller
grundsatser, varken samvete eller övertygelse
hindra klerikalerna att åter vid lägligt
tillfälle finna vägen till den yttersta
vänstern.
Är det under sådana förhållanden
underligt, att förbittringen kommer vederbörande
att glömma all försiktighet? Greve v. Eoon
ropar i Kreuzzeitung på valrättens
försämrande, Herr v. Hennings fordrar i preussiska
lantdagen ej blott undantagslagar utan
uttalar öppet sitt beklagande, att det vid
Moabitkravallerna icke kom till ett blodbad i större
stil. Reaktionärerna appellera öppet till
våldet. Deras mål är utan tvivel riksdagens
upplösning och nyval under en "patriotisk"
paroll eller, om möjligt, redan nu med en
ok-trojerad försämrad rösträtt.
Men för sin framtidsstat förgäta
högerherrarna dock icke alldeles det närvarande. Veni
vet om det lyckas omvända regeringen till en
sådan desperadopolitik? Och även om det
lyckas vore det i alla fall bra att få en del
nationalliberaler med på det. Även ur den
nuvarande riksdagen måste anan göra så
mycket som någonsin är möjligt. Därför vinka
de med handen till liberalerna att slå till re-.
trätt, medan de med den andra hugga lös;
på dem som galningar. Det verkar rent
befängt när man varnande tillropar samma
människor, dem man utskäller som
räddnings-löst hemfallna åt den onde: låt icke snärja
dig i garn från vänster!
Det första kraftprovet i parlamentet
blir-presidentvalet. Med de konservativa i
förbund arbetar centrum på att vinna
natio-nalliberalerna för reaktionen. Och om de
icke komma allesamman så äro de svartblå
tacksamma nog för så många som behövas
för det gamla presidiets förnyande. Tyvärr
kunna vi icke avspisa dessa ansträngningar
som alldeles utsiktslösa. De
industrikonservativa inom nationalliberalernas leder, som
ha centrum att tacka för sitt val, lia
knappast tillräcklig ryggrad gentemot
högerblocket. Vi avvakta med spänd uppmärksamhet
deras val.
Just därför, att vänsternuijoriteten är så
liten, är det dubbelt nödvändigt, att den icke
kommer ur takten vid de första viktiga
stegen, och att framför allt ledningen av
riksdagens arbete icke kommer i deras händer,
som lia allt intresse av att
misskreditera denna riksdag. Presidiet
måste tagas ur partierna till vänster om
centrum och självklart måste
socialdemokratin få sin andel däri.
Efter mandatsiffran skulle den ha anspråk pä
den första platsen. Men därmed äro ännu
vissa hovförpliktelser oskiljaktigt förbundna.
Jag kan för min del förstå, säger Breitscheid,
att socialdemokratin icke eller ännu icke vill
övertaga dem. President kan en liberal ’bli,
men förste vicepresidentplatsen bör
socialdemokratin ha, med befrielse från hovbesök.
4 ¾ miljon väljare hava röstat för ett parti,
som står på republikansk grundval. Det
måste riksdagen, det måste framför allt
vänsterpartierna taga hänsyn till.
Om allt skall gå i sin ordning måste alla
nationalliberaler vara med. Föl detta parti
blir valet ett kraftprov. Nu skall det visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
