Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TIDEN
Huru bör man nu karaktärisera och
värdesätta detta arbetaredelegeradenas
råd, som stod i händelsernas
mittpunkt ? Dess existens räckte i 50
dagar — från 26 oktober till 16 dec. Det
bestod av 502 medlemmar, mestadels
arbetare inom järn- och
metallindustrin. Rådets exekutivkommitté
räknade 31 medlemmar, däribland 6
socialdemokrater och 3 socialrevolutionära.
Ensidigt socialistisk var således icke
denna "revolutionära regering", rö
reisens brännpunkt. Dess styrka låg
däri att det representerade deri
proletäriska v i 1 j a n, ögonblickets
nödvändighet. dess uppgift var
dels att d e s o r g a n i s e r a
statsmakten med försvagande ach
förvirrande återverkan på kapitalmakten,
dels den positiva att skapa ny
orgs-n i s a t i o n — icke anarki. Strejkens
eller låt oss säga revolutionens
organisation måste i ett givet Ögonblick
övertaga statens funktioner. I sin fulla
maktutveckling lyckades denna ur
förhållandena framsprungna "regering"
skaffa revolutionen vad denna för
ögonblicket krävde och behövde:
tryckfrihet, ordning, makt över de viktigaste
kommunikationsmedlen. Rådet var
den äkta demokratin — utan
tvåkam-marsystem och yrkesbyråkrati. Dess
stöd och botten var Petersburgs
arbetarklass, som utgjorde 53 procent av
huvudstadens befolkning. Av stadens
483,000 arbetare voro 200,000
representerade i rådet — byggnadsarbetarna
voro icke med. Bland
"intelligensen" liksom t. o. m. bland ämbets- och
tjänstemän hade rådet flera vänner än
fiender. Avoga och fientliga mot det
stodo börsjobbare, köpmän, exportörer,
husäg-are, högre ämbetsmän — således
en borgerligt-byräkratisk kohort.
Mel-langTupper såsom hantverkare och
småhandlare förhöllo sig indifferenta.
Bland de icke-proletäriska grupperna
stego och sjönko sympatierna för
revolutionen allteftersom statsmakten
visade sig svag eller stark. Dessa
element iakttogo följaktligen ängslig;
noggrant vartåt pendeln svängde.
Tyngden åt vänster var
arbetaremassan, tyngden åt höger voro
ämbetsverk, polis, armé och domstolar.
Kampen stod om vad Trotzky benämner
"den materiella apparaten".
I sådana tider finns föga rum övrigt
för liberalismen. Revolutionärerna lita
ej på den, regeringen föraktar den.
När de goda liberala borgarna söka
beveka Witte till något slags eftergift,
i det de utom över miltärrazziorna
även klaga över att elektricitet oc!>
vatten stoppats av strejkerna, svarar
den "liberale" ministern bryskt:
"Hellre utan elektricitet
och vattenledning än utan
militär"! Det är tsardömets politik
i ett enda kort och kraftigt tvärsnitt.
Militären är dess a och o. När kampen
tog former, där det gällde livets
insats, svängde liberalerna av åt höger
— klart och bestämt efter
tilldragelserna i Moskva och Sebastopol. Efter
Moskvakampen utropade Miljukov,
"kadettchefen" i första och andra
du-nian: "Gudilov, upproret är kvävt"
Armén ville liberalerna i början hålla
utanför det hela — hur var det
möjligt, då striden måste slutligen stå om
att vinna armén? Liberalerna kunde
ej samverka med dessa
arbetaredelege-rade, som hälsade
Sebastopol-rebel-lerna. När man så stod mitt uppe i
elden, gillade de, att armén användes
mot... "oroligheter" — det var nog.
Ändock klandrade de, att armén
användes till en — reaktionär kupp.
Alltså: de ledo skeppsbrott på sin fiktion
att s. k. "ordning" i sådana tider
skulle kunna skiljas från brutal reak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
