Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. N CARLESON: RYSSLAND UNDER REVOLUTIONEN 75
tion. Att avstå från agitation i armén
var dock liktydigt med att med
armarna i kors låta dem stå till Trepows
förfogande. Alltid vankelmodiga,
alltid emot handling klagade de över
ar-betaredelegeradenas "oförsonliga
k 1 a s s t a k t i k*’. Ur denna
antirevo-lutionära borgare-stämning föddes
30-oktoberf örbundet.
Den ryska revolutionen visar också,
att i modern tid äro revolutioner för
enbart författningsomläggningar —
d. v. s. revohitioner av borgerlig typ
— blott tänkbara i enstaka fall. I ett
.samhälle som det ryska, oaktat detta,
ej är så genoinindustrialiserat som de
stora kulturstaterna, var den politiska
frammarschen oskiljaktig från
stärkande och tryggande av a r b e t a r n a s
position mot kapitalet. Men
där var också vändpunkten: kampen
för 8-timmarsdagen förstörde
kapitalisternas sympatier för frihetsrörelsen.
Möjligt är dock att de, även om detta
krav icke hade ivrgerats, likväl
för-brödrat sig med Wittes
börskapitalistiska regim. I alla fall — 30 okt. är
vattendelaren i revolutionens
stormflod. "Bondearméns
bajonetter fällde sedan utslaget", då
liberalerna släppte taget, troende, att
brist på kraft alltid kan ersättas med
fötternas snabbhet".
I sitt senaste skede var således den
ryska frihetsrörelsen klart
Proletärisk. Om en rörelse nu ej besitter
nog kraft att helt uppnå sitt mål,
ligger häri orsaken till att den vid en viss
punkt sjunker tillbaka. Det är en
böljegång, som August Bebel rätt
träffande belyst i fråga om den franska
revolutionen i sin bok om Charles
Fourier. Så var nu även fallet i den ryska
revolutionen: icke partiet leder
massorna, utan massorna driva partiet
framåt. Rörelsens ledning undvek öp-
pen strid i oktober och november
därför att de nödiga organisatoriska
förberedelserna saknades, d. v. s. den
rättade sina åtgärder, sin i allmänhet
defensiva taktik efter det ansvar, som
härflöt ur kännedomen om
arbetare-klassens verkliga styrka och
möjligheter. I december däremot fanns intet
annat val än striden inför det då
uppenbara faktum att regeringens politik
gick ut på att krossa och förinta alla
under de två nästföregående månaderna
skapade revolutionära organisationer.
Och när regeringen grep till vapen,
måste striden bli ojämn. Man kunde
bereda regeringen de största
svårigheter genom att avskära post-, telegraf
-och järnvägsförbindelserna, således
fördröja truppernas koncentrering och
krigsförrådens framforsling, men
ändock stod man till sist inför ett läge,
som förf. mästerligt skildrar sålunda :
"Om en de upproriskas militära
seger över regeringstrupperna kan
naturligtvis icke vara tal. I materiell kraft
äro de senare obestridligt långt
över-läg-sna, och till sist gäller frågan d e
ryska soldaternas s t ä m n i n g
och hålinin g. Med teknikens
nuvarande ståndpunkt vore
revolutionens seger faktiskt en omöjlighet utan
klassfrändskap mellan de båda
arméerna på denna och på andra sidan
barrikaderna. Men å andra sidan vore det
den största naivitet, om någon skulle
antaga, att "arméns övergång till
folket" skulle kunna försiggå i den eller
den fredliga manifestationens form.’
De härskande klasserna, för vilka
denna fråga betyd-er vara eller icke vara,
skola aldrig frivilligt lämna sina
positioner under påverkan av teoretiska
resonemang om arméns
klass-sammansättning. Deras politiska stämning,
denna obekanta storhet i var
revolution, kan endast bestämmas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
