Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. WIGFORSS: PROGRESSIV OCH REAKTIONÄR RADIKALISM 109
som helhet är. vet han inte, kan inte
med sitt begränsade själsliv veta det.
"Jag begagnar ordet "plan", emedan
det är det bästa som finnes att tillgå,
men jäg tänjer det, då jag brukar det.
Jag vill inte förutsätta en planläggare,
utan endast ordning och samverkan,
såsom skilda från ren slump. Allt detta
är betydelsefullt, ’allt detta har en
mening. Jag säger det,som barnet, som
inte lärt sig läsa, skulle kunna säga det
om ett kontrakt på j>ergament. Och
denna ogrundade och godtyckliga
förklaring angående världens innersta
riktighet och alltings betydelse i sista
hand kallar jag en trosbandling. Det
är min grundläggande religiösa
bekännelse. Det är ett frivilligt och
överlagt beslut att tro. ett val som
träffats."
Men Wells vill inte tala om gud.
Han känner sig tilltalad av ordet, och
hade det inte förut funnits några
gudar, skulle han kalla detta gud. "Men
jag känner, att det ligger en stor fara
i att göra sådant obetänksamt. Många
mänskor skulle av ganska ovärdiga
och tarvliga skäl vara glada över att
höra mig bekänna en tro på gud, ocii
få skulle ta anstöt. Men folk i
allmänhet mena något mera och något
annat, när de säga gud. De mena en
som är utanför dem och begränsad, och
de skola ögonblickligen antaga, att jag
menar detsamma. Och att tillåta
denna missuppfattning känner jag som
det första steget.på det slippriga
sluttande planet av ohederliga
medgivanden. Ibland kunna vi bäst tjäna
sanningens gud genom att förneka
honom."
Det sammanhänger för övrigt med
Wells’ hela filosofiska uppfattning att
vara rädd för ordens makt, termernas
förmåga att binda tanken. Han har
ganska många beröringspunkter med
de moderna filosofer, som i England
och Amerika mest kallas pragmatister.
För dem är tanken ett redskap för
fyllandet av våra behov, men det är intet
fullkomligt redskap. Wells ser saken
som biolog från utvecklingshistorisk
synpunkt. Vår förmåga att uppfatta,
verkligheten har utvecklats under
kampen för tillvaron. Våra sinnen ge
oss praktiskt användbar kunskap, men
de äro icke ofelbara, såsom de enklaste
experiment med sinnesvillor visa. På
samma sätt är det med förståndet. Det
behöver för sina operationer
klassificera allt, tala om arter och släkten av
levande och livlösa varelser, som om
dessa klasser vore absolut åtskilda.
Men några absoluta gränser finnas
blott i våra ord, icke i verkligheten.
Där är allt individuellt, unikt. Vi
skola få se exempel på användningen
av denna princip, när det t. ex. gäller
världens organisation och frågan om
olikvärdiga raser.
Men samma misstro till
klassifikatio-nen såsom verklighet, mot termen
såsom innehållande något mera än vår
omedelbara erfarenhet, går igen även
å det religiösa området. "Barnet tar
en käpp och säger det är ett svärd och
glömmer inte. Det tar en skugga
under sängen och säger, det är en björn,
och det glömmer till hälften.
Människan tar en samling känslor och
säger, det är en gud, och hon hetsar
upp sig och blir en förkunnare och
g 1 ö m mer; hon vecklas in i dispyter
och sammanblandning med de gamla
gudarna av sten och trä, och snart gör
hon åt sin gud en Stor Vit Tron och
utrustar honom med en mystisk
familj."
Vad som gör Wells
förtroendeingivande, är just att han inte glömmer.
Han har mystikerns innerlighet men
också teoretikerns klarhetsbehov och
kritiska skärpa. Han söker icke sudda
ut gränserna mellan två skilda världar.
När hans innersta behov driva honom
utöver området för det vetenskapligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
