Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
121
gick organisationen under öppen strid över
till fienden. Sedan den försökt få striden
uppskjuten till en tidpunkt, då den voro
omöjlig, tillgrep den slutligen det
fördärvligaste räddningsmedlet, att organisera
masstrejkbryteri.
Även inom gruvägarnas läger förekommo
under striden slitningar, beroende på
förarbetena för kolsyndikatets förnyande år
1915. Mellan de blandade verken, bestående
av både gruvor och hyttor, och de rena
gruvföretagen råder en förbittrad kamp på grund
av de fördelar syndikatet bereder de förra,
jätteföretagen. För de stora
syndikatsmedlemmarna var strejken på långt när ej så
fatal som för de små och medelstora.
Kanske hoppades de förra, att den sociala
resningen åter skulle göra en rad små offer
mogna för ett broderligt krossande av de
stora. Det var väl därför storindustrins
organ, Rheinisch-Wcstfälische Zeitung förhållit
sig nästan objektivt till strejken, medan
Kölnische Zeitung och Bergwerkszeitung,
som äga förbindelser med de rena
gruvföretagen, hetsade upp stämningen mot de
strejkande.
Centrums press förvånade t. o. m. sina
kännare. Nästan varje dag förklarade
Kheinisch-Westfälische Zeitung med spetsen
riktad mot centerpressen, att uppgifterna om
oroligheter vore lögner, ostentativt använde
den varje dag med fetstil rubriken allt
lugnt. Men det i Essen utkommande
centerorganet hetsade på det klumpigaste sätt,
här ljöd redan på andra strejkdagen ropet
efter militär och belägringstillstånd. Ett
så måttlöst raseri mot de strejkande hade
ingen hållit för möjligt. Allt detta för att
förmå de kristliga arbetarna att följa den
skymfliga strejkbryteriparollen, mot vilken
de i avsevärd grad reagerat. Men härför
måste statens och kyrkans samtliga makt
medel mobiliseras, om de kristliga
arbetarnas kraftigt växande klassmedvetande skulle
kunna dödas. Man har också använt de
starkaste medel, mon om de kristliga ledarnas
förräderi skall vara möjligt än en gång,
därom må torra fakta om gruvslavarnas
nödläge tala.
Enbart i Ruhrgruvorna hava arbetarna
sedan 1907 haft en lönoförlust av 146 miljoner
mark. Ärliga genomsnittslönen, 1907 1,562
mark, 1911 1,446 mark, har sjunkit mod 116
mark. Samtidigt har, efter försiktiga beräk-
ningar ur priserna vid Kruppska
konsumtionsföreningen, näringsmedelskostnaden för
en mindre bemedlad familj stigit från i
genomsnitt 786 mark till 852, alltså med 66
mark, och denna stegring håller i sig. Skulle
man lägga till grund marinsoldaternas
portionsstat, så skulle för en 4-personers familj
gruvarbetarnas totallön 1911 icke ens räcka
till livsmedels anskaffande. Hyror och
skatter äro höga. Det bäst betalda arbetet, som
huggare, kan gruvarbetaren blott utföra
under några få år. Olycksfall drabbar årligen
var sjunde arbetare, 80 procent råka ut för
sjukdomar, och därtill kommer en hel rad
andra missförhållanden, alstrade av
gruv-kapitalets brutala tryck. Skandalöst länge
måste arbetaren vänta på den intjänta
lönen, ett raffinerat straffsystem reducerar
förtjänsten vid minsta fel. Ackordslönen
får aldrig stiga över en viss höjd, något över
6 mark. Den mindre foglige riskerar att
utan frist vräkas ur bostäderna, i sin
tvångs-arbetsförmedling besitta arbetsgivarna ett
effektivt medel att göra den misshaglige
brödlös.
Alla sådana missförhållanden hade
åstadkommit en hotande jäsning bland
gruvarbetarebefolkningen. Sedan två år måste det
oändlig möda till för att hålla arbetarna
tillbaka i avvaktan på en gynnsammare
tidpunkt. Så kom samtidigt med ytterligare
fördyring en konjunktur, som lovade
resultat. Och då slutligen jättestriden i England
utbröt var det icke att undra på att
Ruhr-gruvarbetarna, även de kristliga, blevo
dubbelt otåliga och ropade på energiska
medel.
Om någonsin en gruvarbetarestrid lovade
framgång så var det denna. Och om
någonsin arbetarerepresentanter fläckat sig med
skamligt förräderi, så är det centrums, den
kristliga fackorganisationens. Kampen
gällde fordringar, som samt och synnerligen
godkänts av de kristliga
strejkbryteriorga-nisatörerna. I parlamentet, inför
ministrarna hade de förklarat arbetarnas krav
berättigade — eländigt hyckleri verkar det nu
efter förräderiet. För att lugna sina egna
medlemmar hade.de att tillgå ett
löneför-höjningslöfte av gruvägarna, givet i samma
ögonblick rörelsen började bli hotande, men
nu, sedan det gjort sin verkan och sprängt
sammanhållningen, begränsat så att det just
ingenting betyder. Vilket icke hindrar re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
