Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
123
förklarade sig beredda att ännu en gång
förhandla, på inbjudan från gruvägarna.
Parlamentsförhandlingarna om strejken
bekräftade de kristliga arbetarledarnas
skandalösa uppträdande. Att just de svarta
arbetarledarna uppförde sig som rasande, har
sina goda grunder, över dem svävar den
romerska kurians förbud mot ’ ’interkonf
es-sionella strejkorganisationer" som ett
da-moklessvärd, de äro nu hänvisade till att
förhindra sådana genom att organisera
strejkbryteri. Centrum är regeringsparti,
hur skulle det kunna tåla, att dess väljare
i koldistriktet genom deltagande i en
massstrejk skaka den i allt djupare svartblå färg
skimrande klasstaten?
Följden av detta klassförräderi måste bli
den kristliga organisationens fall. En av
dess ledare sade omedelbart efter strejken,
att med strejkbryteriparollen sattes yxan till
roten på organisationen. Det stämmer. Den
fria arbetarrörelsen skall veta dra försorg
om, att de kristliga arbetarnas instinktiva
känsla av sina ledares skam förvandlas till
klart medvetande.
Materiellt var kampen utan resultat. Med
sammanbitna tänder gingo arbetarna åter
under det gamla oket. Men ideellt är
vinsten av strejken lika stor som av 1912 års
riksdagsval, som i Ruhrdistriktet kostade
två mandat, men bragte full klarhet över
situationen. Därigenom att det politiska
enandet av centrum och
skarpmakarkapita-let nu fört med sig även deras
ekonomiskt-sociala allians, skola de proletärer, som
ännu gå i deras ledband, få upp ögonen för
den politiska klerikalismens och dess
förbundnas verkliga karaktär.
Seger. Sedan minimilönelagen
passerat underhuset och den stora
kolstridens avslutning var att förutse som
nära förestående publicerade The
Labour L e a d e r, engelska
arbetarpartiets officiella organ, en ledande
artikel under ovanstående rubrik. Ur
densamma tillåta vi oss återgiva
följande :
Vi veta, att högmod går före fall.
Tid början av innevarande
parlamentssession utbasunade regeringen sin
uppfattning om det politiska läget.
Parlamentsmedlemmarna inviterades till en
aptitretan-de bankett med kräsliga rätter, men då
Labour Party ansåg att hungern och oron
bland folket krävde upptagande av
minimilönen på den politiska menyn blev denna
begäran avvisad som ’ ’fullkomligt
orealiserbar". Regeringen kände naturligtvis
arbetarna bättre än Labour Party kunde göra.
Arbetarna påstodos vara utpinade, icke av
löne- och anställningsvillkor, utan av
pluralrösträtt och dubbelröstning.
Arma regering! Nemesis har överraskat
den på ett dramatiskt sätt. Dess högmod
har blivit skamfilat under striden. Den
bistra fläkten av en gruvarbetarstrejk har
bringat realiteterna i dagen. Med svidande
hjärta har man fått lov att skjuta undan
det långa regeringsprogrammet till
lämpligare tidpunkt, och för veckor hava de
parlamentariska drabbningarna just icke sett
mycket bättre ut än svärdslekar av
ko-medianter . Den enda sak, som
diskuterats är detta ’ ’fullkomligt
orealiserbara" för en månad sedan. Regeringen har
föreslagit en minimilön, som rör en miljon
gruvarbetare, och lagen har forcerats
igenom med feberaktig fart. Sällan har
arbetet firat en så enastående och betydelsefull
triumf. Efter de gamla linjerna tog det
20 år för att få en 8-timmarslag genom
parlamentet; efter de nya linjerna har
gruvarbetarnas minimilön vunnits på två dagar.
Den lektionen blir icke förgäves för övriga
arbetargrupper. Kraftigare bevis kunna vi
icke begära för hur oemotståndligt arbetet
är i det ögonblick det förstår att begagna
både sin industriella och sin politiska makt
— den ena kompletterande den andra.
Det är omöjligt att tala nog högstämt om
den strid gruvarbetarna fört. Före dess
början hade de gjort varje möjlig eftergift
i fredens intresse. Men en gång väl inne
i kampen ha de hållit ut utan att låta
rubba sig vare sig av en fientlig press’
attacker eller av en premierministers
övertalande tunga, som till en början sökte
snärja in dem i obligatorisk skiljedom.
Deras organisation och solidaritet ha varit
över allt beröm. Hundratusenden, som icke
för egen del hade något att vinna, hava
gått ut i strejken för att hjälpa dem, som
ha det sämre. De ha icke tillgripit plundring
och väld, som vissa tidningar alltid förbinda
men en strejk. Deras har varit det passiva
motståndets krig. . De ha blott med
korslagda armar lugnt riktat sina blickar mot
den framtid, som lovar bättre tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
