Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SVENSKA TIDSKRIFTER
127
medel men dock ett mycket nyttigt sådant.
Det egentliga problemet, att för varje
sysslolös finna det honom passande arbetet, det
står icke att lösa på kapitalistisk grundval.
Men även framställt i mindre omfattning
möter lösningen svårigheter. Arbete skall
beredas den arbetslöse utan att därmed
taga arbete från andra i
sysselsättning varande arbetare och
vidare utan att i kristider
ytterligare förstora den marknaden
uppfyllande mängden av
varor, som icke finna avsättning.
Att öka arbetskvantiteten utan att detta
motsvaras av ett objektivt behov bringar
mer skada än nytta. Frågan är således, om
sådana behov äro för handen. Socialisten
besvarar denna fråga utan tvekan jakande,
emedan han vet hur många sociala och
kulturella uppgifter som i det borgerliga
samhället ligga olösta. Hur grundligt kunde
icke — för att nämna ett av Lenz’ exempel
– genom en kraftig byggnadsverksamhet
samtidigt bekämpas både bristen på arbete
och bristen på bostäder. Anledningar till
arbete finnas fullt upp, och icke blott
anledningar utan trängande behov. Arbetet
bleve nödhjälpsarbete i dubbel betydelse,
avhjälpande såväl de arbetslösas som
allmänhetens nöd.
De offentliga arbeten, som här komma i
betraktande, äro huvudsakligen jord- och
byggnadsarbeten. Till denna kategori måste
nödhjälpsarbetena i allmänhet begränsas —
såsom arbeten, vilka icke skola producera
varor för marknaden. Särskilt lämpliga äro
de även ur den synpunkten, att olärda
arbetare i dem kunna sysselsättas och det just
är dessa som särskilt starkt drabbas av
arbetslöshet och dessutom äro för lågt
avlönade för att med sin förtjänst kunna hålla sig
uppe under en arbetslöshetsperiod. Men
även med denna begränsning bliva dessa
arbeten en angelägenhet, som gäller hela
arbetareklassen. Om den kvalificerade
arbetaren för att bevara sin specifika
yrkesskicklighet även i tider av nöd drar sig för
sådant arbete, så är dock ingen till sist
skyddad mot att en vacker dag gripa till
hacka och skyffel och arbeta samman med
sina okvalificerade klasskamrater. Och för
övrigt kan det icke vara för
levnadsstandarden inom hela arbetareklassen likgiltigt vad
som i samhället gäller som
levnadsstandardens understa gränser.
I England förekommo sådana kommunala
arbeten redan under den stora bomullskrisen
pä 60-talet. Vintern 1892 anordnade över
100 kommuner på uppmaning från regeringen
dylika arbeten. Under vintern 1908—09
uppköpte Glasgow improduktiv mark för att
låta den uppodlas av arbetslösa. Manchester
utförde samtidigt meliorationer av sin
jordegendom för en kostnad av 1,200,000 kr. I
schweiziska städer äro nödhjälpsarbeten en
gammal inrättning. I Frankrike
förekomma de under 1899 i 162 städer. Likaså
förekommo de i Nordamerika och Tyskland, i
vilket senare land de mångenstädes blivit en
permanent inrättning (Mannheim äger t. ex.
en särskild arbetslöshetskommission). Från
Österrike hava särskilt Prag och Brunn gjort
sig kända för åtgärder i denna riktning.
Dessa anstalter motsvara ännu icke på
långt när berättigade anspråk från
arbetarehåll. Men en början har dock gjorts, och
arbetareklassen sörjer nog för, att de
utnyttjas så långt det är möjligt.
Då emellertid denna sjukdom i
samhällsorganismen icke fullständigt kan hävas så
länge den kapitalistiska hushållningen
består, så blir även vid sorgfälligaste
användning av förebyggande åtgärder
understöd åt arbetslösa ett nödvändigt
krav, ja, den egentliga kärnan av
arbetslöshetsproblemet. Till försäkring mot de
fysiska olycksfallen måste läggas försäkring
mot ett socialt olycksfall som arbetslösheten.
Kostnaderna kunna med fog läggas på
kapitalägarna såsom utnyttjarna av det
bestående produktionssättet. Hittills ha de
undandragit sig denna plikt, och arbetarna ha.
varit tvungna att gripa till självhjälp.
Arbetslöshetsunderstöden hava mer och mer
vunnit utbredning inom
fackorganisationerna. De österrikiska internationella
fackorganisationerna utgåvo 1910 1,334,720 kr.
för detta ändamål, under 1901—1910 över
9 miljoner. I Tyskland utbetalades 1910
6,075,522 mark, 1900—1910 37 ½ miljonär.
Det är tunga offer, som arbetareklassen
ålägger sig för att reparera ett lyte i denna
samhällsordning, i vars fortbestånd de icke
ha något intresse. Men därmed har icke den
ståndpunkten övergivits, att kapitalägaren
skall bära kostnaden för understöd åt oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
