Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TIDEN
eller facklig litteratur, 33,8 % ha läst
kolportagelitteratur, 9,5 % inga böcker alls.
Den fysiska arbetsbördan är för stor för
att det stora flertalet skall vara mäktigt
någon högre andlig verksamhet. Så avspegla
sig förhållandena i gruvarbetarnas psyke.
Så blir tidlönens införande i gruvarbetet en
socialpsykologisk nödvändighet.
Gruvarbetareorganisationens strider skola snart hava
denna fråga till kärnpunkt.
Kommunala åtgärder mot
arbetslösheten. I Der Kampf liar E. L e n z
publicerat ett par artiklar om
kommunal arbetsförmedling och kommunala
åtgärder mot arbetslösheten. Ur den
sista av dessa artiklar (i aprilhäftet)
meddelas härmed ett referat med
uteslutande av sådant som blott kan vara
av intresse för österrikiska läsare.
Arbetsförmedlingen — ett medel blott att
göra redan förefintliga arbetstillfällen
lättare tillgängliga — är icke tillräcklig för
ett grundligare bekämpande av
arbetslösheten. Härtill fordras mera, nämligen b e r
e-dande av nya arbetstillfällen.
Detta ändamål skola de s. k. nödhjälp
s-arbetena tjäna. Dessa äro icke någon
uppfinning av den moderna socialpolitiken
utan i grund och botten en gammal huskur
i borgerlig klasspolitik, tillgripen i upprörda
tider för att förvärva arbetarnas gunst eller
avvärja hungerrevolter.
Nu för tiden är anordnandet av sådana
arbeten en tämligen utbredd företeelse. Då
arbetslösheten, kapitalismens organiska lyte,
tagit en akut karaktär och eländet stigit till
en viss grad, så kunna icke ens borgerliga
förvaltningar undandra sig nödvändigheten
att göra något däremot och använda då som
medicin mot det onda homöopatiska doser av
arbete — nödhjälpsarbeten. Ofta äro därvid
icke socialpolitiska utan
fattigvårdssynpunkter de ledande. Med en sådan falsk
ståndpunkt följer en förfelad organisation av
arbetena, som i behandling och avlöning av
arbetarna få karaktär av allmosa. Den
moderna arbetarens självkänsla reser sig
häremot. Han vill använda sin arm för att
frambringa nyttigheter, icke för att sträcka
en öppen hand mot en allmosa. Det som kär
är av behovet är arbetstillfällen under i
varje avseende normala arbetsförhållanden,
framförallt med normala lönesatser, och utan
någon som helst anknytning till
fattigvården.
För sådana arbeten komma icke blott de
allmänna kristiderna i betraktande, utan
även de tider av regelmässig vila i
företagsamheten, som förekomma i säsongfaeken,
i första rummet de av
väderleksförhållandena beroende byggnads- och jordarbetena,
från vilka varje vinter utstötes en stor
kontingent till de arbetslösas led.
Anordnandet av nödhjälpsarbeten är därför icke
någon tillfällig undantagsvis förekommando
angelägenhet utan en uppgift, som
regelbundet återkommer år för år som nöden själv.
Detta är något, som kommunerna icke
kunna dölja för sig. För sju år sedan kunde
för Tysklands vidkommande den
socialdemokratiske kommunalpolitikern Lindemann
konstatera: "Medan för 15 år sedan över
huvud taget icke något större tyskt
samhälle tänkt på nödhjälpsarbeten, hava de
under senaste åren så järnhårt infogats i
statsförvaltningen, att de icke mer
betecknas som nödhjälpsarbeten utan som
regelbundna vinterarbeten. Samtidigt hava de
vunnit i sorgfälligt utarbetande och klarhet
har kommit till stånd, att de höra med som
en väsentlig del inom
kommunalförvaltningens ram."
Dessa "vinterarbeten" äro delvis icke
nödhjälpsarbeten i egentlig mening. De
betyda icke något formerande av i samhället
förefintligt arbetskvantum utan ett
förskjutande i tiden av arbeten, som i
alla fall skola utföras, till perioder med
mindre mängd arbetstillfällen. Denna enkla
och billiga art av åtgärder mot arbetslöshet
är i Tyskland allbekant. Redan 1894 har en
förordning av preussiska regeringen ålagt
kommunerna som plikt att planmässigt
fördela sina arbeten. Staden Posen kunde
1895 som svar på en rundfråga meddela:
’ ’Alla kommunala arbeten, som icke absolut
måste utföras under den varma årstiden,
hopas principiellt i största möjliga grad till
vintern". Vid början av detta århundrade är
antalet sådana städer betydligt större.
Flera hava genom planmässig
arbetsförskjutning kommit därhän, att egentliga
nödhjälpsarbeten blivit överflödiga (Dresden,
Munchen, Heidelberg).
De egentliga nödhjälpsarbetena, som gå
ut på en absolut ökning av
arbetsmängden, äro icke heller något universal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
