Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TIDEN
de en stor strejk, förd utan förbundets
stöd, modigt, och uthålligt, men utan
framgång. Kolarbetarna liksom deras
arbetsgivare äro indelade i distrikt,
bland vilka de största äro Syd-Wales,
"det sammanslutna distriktet", vilket
omfattar Nord-Wales och flertalet
mellanengelska distrikt, samt
Skottland. För vart distrikt finns ett
förlikningsråd. Hos arbetarna har var
distriktsorganisation sin särskilda
kassa, somliga hade vid stridens
utbrott i vintras en mycket välfylld,
andra en jämförelsevis klen.
Ursprungligen hade arbetarna blott
begärt att få till stånd bättre ordning
för de "onormala platserna". Då de
åtnjöto styckelön, beräknad efter den
mängd kol de fått fram, blevo de
naturligtvis bedragna på en god del av
sin arbetsförtjänst, när de råkade ut
för ett skikt som var hårdarbetat eller
fattigt på kol. Men arbetsgivarna
kunde ej fås att gå med på en
tillfredsställande lösning av detta
spörsmål. Därav drevos arbetarna att gå
ett steg längre och fordra en min
i-m i 1 ö n, som skulle tillfalla dem
oberoende av den kolmängd de frambragt.
Redan i januari detta år beslöto de
medels omröstning över hela landet
att i nödfall gå i strejk för att
genomdriva detta krav. Strejken skulle börja
1 mars. Deltagandet i omröstningen
var talrikt och beslutet fattades med
445,801 röster mot 115,921, alltså med
vida mer än 2/3 flertal.
Av arbetsgivarna ville en del icke
alls höra talas om någon minimilön,
andra voro med om att diskutera
principen, men någon överenskommelse om
lönebeloppet kunde icke inom något
distrikt träffas. Arbetarna krävde
dels en grundläggande minimilön om
5 shillings (4,50 kr.) för de män och 2
sh. för de gossar, som arbetade under
jord. (Arbetarna vid gruvhålen ovan
jord äro ej med i
gruvarbetareförbundet.) Dessutom krävdes en för olika
orter växlande skala av högre
minimilöner för det viktigaste arbetslaget,
kolhuggarna. De offentliggjorde i god
tid ett anbud därom, som de
förklarade sig ej kunna underskrida.
Då förhandlingarna slutligen under
senare delen av februari gingo
alldeles sönder, ansåg sig regeringen kunna
ingripa utan att behöva frukta för
att se sitt medlingsanbud tillbakavisat.
Statsminister Asquith själv
övertog-medlingen med hjälp dels av några
ministrar, däribland Lloyd George och
sir Edw. Grey, dels av några högre
ämbetsmän inom
handelsdepartementet, däribland Englands
utomordentligt skicklige övermedlare i
arbetstvister, sir George Askwith. Medan
underhandlingarna, som börjats 21
februari, ännu pågingo, utlöpte den av
arbetarna satta fristen och striden
bröt ut.
Vid denna tid hade emellertid
statsministern sitt medlingsförslag färdigt.
Det innehöll, att minimilönen skulle
godkännas i princip, men beloppen
skulle fastställas av en nämnd,
bestående av ett lika antal arbetare och
arbetsgivare samt en av regeringen
tillsatt ordförande. Av arbetsgivarna
antogo en stor del förslaget, men
andra, såsom gruvägarna i Syd-Wales,
icke. Asquith hade dock lovat att i
nödfall tvinga de motsträviga medels
lag. Arbetarna förkastade emellertid
alldeles förslaget. Alltså avbrötos
förhandlingarna.
Gruvarbetarna togo i början
strejken oförskräekt och glatt. De höllo
god ordning och regeringen underlät
försiktigtvis att göra om sitt misstag
från järnvägsstrejken och utsända
militär till ställen, där oordning blott
befarades, men ej uppstått — ett
misstag som från arbetar- och även från
radikalt håll i och utom parlamentet
skarpt klandrats. Redan före strejken
hade kolprisen sprungit mycket starkt
i höjden. Nu blevo de snart alltmer
olidliga för de fattige, vilka i England
mestadels elda med kol. Gruvägarna
hade före strejken under den långa
förberedelsetiden samlat stora
kolförråd, vilka de nu sålde med mycket stor
vinst. Vidare började så småningom
många järnvägar indraga en god
del av sina tåg och avskedade
stora delar av sin personal, liksom
även många ångbåtar lade upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
