Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£RNST WIGFORSS: REAKTIONÄR OCH PROGRESSIV RADIKALISM 183
håller på att alltmera koncentreras hos
truster och enskilda individer, så låt
oss gå vidare på samma väg och låta
staten äga allt. Eftersom familjen
redan håller på att upplösas, så låt oss
påskynda den-utvecklingen, befria oss
från alla band och ha "fri kärlek".
De tro sig på den vägen skapa frihet,
men de skapa tyranni. Och de skola
få se, att de ha de gamla härskande
klasserna med sig, när det gäller. Ty
JEnglands aristokrati har alltid varit
framstegsvänlig’. Den tog ledningen
och tog sin del av rovet vid
reformationen. Den var m e cl den nya liberala
storindustrin och m o t hantverket,
och nu är den med socialisterna för
ökande av statens makt och m o t
de gamla individualisterna. De rika
äro alltid moderna. De äro så
uttråkade av det förflutna och det
närvarande, att de med hungrig girighet
.gapa efter framtiden. Aristokratin
har administrerat det feodala
samhället. Den har varit med om att
administrera det liberala. Det kanske inte
blir så svårt, som socialisterna tro, att
få den med sig för att även
administrera det socialistiska.
Ty administratörer måste finnas. I
ott socialistiskt samhälle kan det
nämligen lika litet finnas någon jämlikhet,
som det kan finnas verklig frihet.
Socialismen är endast en fortsättning av
det nuvarande plutokratiska
samhällsskicket. Och plutokratens argument
mot jämlikheten är alltid detsamma.
Vi måste ha specialister, men
specialister måste vara despoter. Man kan
inte ha jämlikhet i en tvålfabrik, alltså
kan man inte ha den någonstans. Det
är ständigt samma enkla recept:
mänskorna måste anpassa sig efter
förhållandena. Det är samma princip, som
i sina konsekvenser ger oss följande
upprörande och absurda bild från det
moderna England:
Därför att massor av fattiga
tvingas att leva i kvävande underjordisk
smuts, emedan deras hustrur måste
arbeta utanför hemmet i stället för att
ta vård om sina barn, betyder långt
hår hos deras flickor i ett visst antal
fall detsamma som löss i håret. Vad
göra nu de moderna sociologiska
läkarna? Jo, de utfärda en förordning,
att alla små flickor skola ha
kortklippt hår, d. v. s. alla små flickor,
vilkas föräldrar äro fattiga. Efter
samma enkla princip kan den sociale
hygienikern gladeligen fortsätta. När
ett avskyvärt tyranni trycker
mänskorna ner i smutsen, så att deras hår
är fullt av ohyra, då är den
vetenskapliga utvägen klar. Det skulle vara för
långt och mödosamt att klippa av
tyrannernas huvuden; det är lättare att
klippa av slavarnas hår. Skall man
inte fortsätta med att dra ut deras
tänder, om de ha tandvärk, rycka ut
deras smutsiga naglar och hugga av
deras osnutna näsor? Vår fattigare
medmänskas utseende kunde bli i hög
grad förenklat, innan vi vore alldeles
färdiga med honom.
Det tyckes inte ha gått upp för
folk, att lektionen om lus i
slumkvarteren betyder, att slummen är något
orimligt, inte att håret är det. Vi
måste börja i en annan ända än vi bruka.
Vi måste börja med något som
otvivelaktigt är något gott, t. ex. den
fattiga flickans långa hår. Om
andra ting äro dess fiender, måste
andra ting bort. Om jordägare och
lagar och vetenskap äro emot det,
måste jordägare och lagar och vetenskap
bort. Med håret från en enda liten
yrhätta i rännstenen vill jag sätta eld
på hela den moderna civilisationen.
Emedan en flicka bör ha långt hår,
skall hon ha rent hår. Emedan hon
skall ha rent hår, får hon inte ha
ett smutsigt hem. Emedan hon
inte får ha ett smutsigt hem,
måste hon ha en fri moder med
ledig tid. Emedan hon måste ha en
fri mor, får det inte finnas några
utpressare till jordägare. Emedan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
