- Project Runeberg -  Tiden / Fjärde årgången. 1912 /
224

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

TIDEN

v e r k a r e egendom. Uttryckligen
riktar sig ju manifestet på andra ställen
mot den kapitalistiska
privategendomen. Enstaka uttryck må ju
kunna tolkas på olika sätt —
Marskritiken har ju ofta urartat till subtila
ordfrågor — manifestet ger ju ändock
blott ett allmänt utvecklingsschema,
men som totalintryck av detsamma
behåller man dock så mycket, att man bör
sätta ett frågetecken efter Steffens
■slutsats.

Marx har ju varit till
ytterlighet sparsam med antydningar om det
socialistiska samhället, ingenstädes
finnes ett bestämt uttalande mot all slags
privategendom, men däremot
antydningar åt motsatt håll. Snarast ville han
väl göra egendomsformen avhängig av
driftsformen. Ett betecknande
ställe ur Das Kapital III, 2, s. 341, (2 :a
uppl.) må gärna anföras. "Das freie
Eigenthum des selbstwirtschaftenden
Bauern ist off enbär d i e n o
r-malste Form des
Grundeigen-thums fur den kleinen Betrieb."
Alltså, den fria, privata egendomen är för
bonden på självhushållningens grund
uppenbart den mest
normala formen. Nu betraktade
Marx denna form som ett
genomgångsskede, men därför, att han icke trodde
på smådriftens fortlevande. Med
smådriftens undergång blir det fråga om
kapitalistisk privategendom och
följaktligen behov av socialisering. Det
avgörande blir här icke
samhällsegen-domens förträfflighet över huvud taget
utan en viss övertygelse om
driftformernas utveckling, och därav följer
sedan samhällsegendomens
behövlighet. Det är på den ekonomiska
utvecklingsteorins riktighet det hela alltså
hänger, men icke på det sociala idealet.
Därav följer då ock, att den slags
radikalism som sätter fullständig
sam-hällsegendom som m å 1 i och för sig,
icke kan åberopa sig på Marx. Finnes
den, är den allt annat än marxistisk.

Under sådana förhållanden är det
icke heller att bygga för mycket
därpå, att de av m a r x i s t i s k anda
besjälade partiprogrammen i sin
schematiska formulering rent språkligt till-

låta Steffens tolkning, att här
föreligger principiellt krav på att
alla produktionsmedel skola bli
sam-hällsegendom.

Steffens framställning om den
"socialistiska radikalismen" måste
anmälaren därför betrakta mera som ett
utslag av konstruktiva anlag än som
resultat av exakt iakttagelse. Förvisso
finnes det mer och mindre radikala
strömningar inom socialismen. Men
differenserna göra sig icke gällande
på den punkt, som författaren hela
tiden förutsätter.

Det skulle vara mycket att tillägga
och kommentera, både kritiskt och
instämmande, rörande det övriga
innehållet i Steffens arbete. Men denna
anmälan har redan svällt ut över de
avsedda gränserna och den skall icke
förlängas med många ord ytterligare.

Den största, intressantaste och
värdefullaste delen av det föreliggande
häftet är ägnad åt demokratismens
problemer. Mycket därav har varit
tillgängligt i denna tidskrifts spalter,
och känt är att de däri gjorda
uttalandena varit föremål för starkt
delade meningar. Detsamma kommer nog
också att bli fallet med den nya
avdelningen om demokratismens inre
problemer. Det skulle emellertid föra förlängt
att nu uppta någon diskussion i dessa
frågor. Den diskussionen inställer sig
ändå med nödvändighet, ty de
avhandlade problemen äro av det slaget, att
man icke i längden kan gå dem förbi.

Den största förtjänsten i detta
arbete är att dess författare oförfärat
satt frågorna under diskussion. Ty det
är att märka, att frågan om den rätta
demokratismen har blivit påfallande
litet behandlad i socialistisk litteratur.
I socialismens grundläggande
teoretiska huvudarbeten har problemet
knappast blivit ens upptaget. Här är en stor
uppgift för en social forskare, och
trots de skarpa motsägelserna mot
Steffens meningar i detta stycke,
motsägelser för vilka det också kan finnas
fog i åtskilligt, är det att hoppas, att
författaren kommer att fortsätta sitt
arbete på just detta område. B. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:30:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1912/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free