Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
TIDÉN
i centralbyråns gruppering och det är
nog den, som vållar den skrikande
principlösheten, vilken sålunda
rätteligen består i att det är en princip för
mycket.
I fråga om stora grupper och om
man företrädesvis betraktar de högsta
och lägsta samhällslagren kunna nog
både levnadsstandard och
socialekonomisk intresseriktning ge något så när
lika utslag. Men icke vid en större
differentiering av grupperna och
särskilt ej i det brokiga kaos, som
"medelklass "elementen utgöra. Här
måste därför göras ett val. Det bör
icke kunna råda någon egentlig
tvekan om att företrädet då bör ges åt
intressesolidariteten som
gruppbildande faktor. Framför allt i en politisk
statistik bör denna dominera. Politik
är rörelse, ej stillestånd. Och
intresseriktningarna ge uttryck åt det
dynamiska momentet, levnadsstandarden
åt det statiska momentet i den sociala
grupperingen. Det senare
åskådliggör vad som är, det förra vart man
vill. För politiken måste ju
underlaget för strävandena vara det
viktigaste.
Läggas ekonomiska
intressesamhö-righeter och intressebrytningar till
grund faller det sig naturligt att skilja
mellan tre huvudklasser, vilka
företräda olika ekonomiska system.
(Enligt Sombarts definition är en social
klass en sådan samhällsgrupp, som
"till sin idé företräder ett bestämt
ekonomiskt system".) Där är då å
ena sidan den. ledande klassen i
nuvarande privatkapitalistiska system, å
andra sidan den nu underordnade,
lön-ai’betande i samma system men
företrädande (i Sombarts mening)
framtidens socialistiska sj¾tem; bägge dessa
motsatta klasser tämligen väl avgrän-
sade. Slutligen de grupper, som
företräda det fordom härskande, ännu
betydelsefulla system, som
karaktäriserades av de små, självständiga
näringsidkarna. Svårigheten uppträder vid
grupperingen av de många smärre
grupper, vilkas intressen icke bestämt
orienterats, v\å placeringen av
anställda i allmän tjänst samt vid placeringen
av de grupper intellektuellt
verksamma, som på sätt och vis stå något på
sidan om denna klassindelning.
Som ett försök till omgruppering —
ett försök, som även framkallar
invändningar, men dock bör vara
riktigare och brukbarare än centralbyråns
— meddelas här, efter en motivering,
som tyvärr fått stanna vid
antydningar, följande sammanställning av
centralbyråns grupper.
I. Kapitalistklassen.
A. Kapitalets herrar.
Godsägare o. d.
Fabrikörer o. d.
Husägare, kapitalister.
B. Kapitalets funktionärer.
Kontorspersonal.
II. Medelklassen.
A. Ben intellektuella medelklassen.
Tjänstemän- av högre grad.
Fria yrken.
Folkskollärare.
B. Den näringsidkande medelklassen.
Hemmansägare o. d.
Hantverkare.
Handlande (mindre).
Övr. mindre näringsidkare.
III. Underklassen.
A. Ofria näringsidkare — halvblods-
proletärer.
Arrendatorer och brukare.
Torpare.
Fiskare.
B. Lönarbetareklassen — det egent-
liga proletariatet.
Tjänstemän av lägre grad.
Handelsbiträden.
Sättare m. fi.
Drängar o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
