Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
TIDÉN
lia 18,93, en skillnad alltså på över
11 %. Men sedan strecken ha verkat
är skillnaden nästan utjämnad;
arbetarna ha förlorat över 5 %,
hemmansägarna vunnit över 4 %; arbetarnas
försprång är nu icke fullt 2 %.
Här är huvudmomentet i
diskvalifikationernas sociala verkningar: e n
genom strecken framkallad
jämvikt mellan
hemmansägare och arbetare. Tack vare
strecken och blott tack vare dem kan
hemmansägaregrujtpen spela den roll
den gör i valmanskåren. I detta
förhållande ligger nog nyckeln till det
liberala partiets nuvarande
ställning-till den allmänna rösträtten. I år var
det socialdemokraterna så gott som
alldeles ensamma, som voterade mot
strecken; den gamla radikala flygeln
inom liberalismen har smält samman
till en obetydlighet. Häri avspeglar
sig liberalismens utveckling till "det
nyaste lantmannapartiet". Mer än
någonsin har det liberala partiet nu
i år stått under
hemmansägareintressets inflytande. Då man nu ser,
hur påtagligt det är ett
hemmansägarnas klassintresse, att strecken bevaras,
har man en betydligt pålitligare
förklaring på liberalismens hållning till
demokratins grundfrågor än i
svävande talesätt om "det liberala
förräderiet". På denna punkt kan det inte
gärna vara tal om att liberalismen
förrått sin valmanskårs dominerande
grupp — till andra valmanskårer
står den ju icke direkt i ansvar.
Liberalismen har handlat så som var att
vänta på grund av de klassintressen,
som blivit de ledande inom densamma.
En ytterligare förskjutning
undergår den sociala sammansättningen
genom olika deltagarfrekvens i olika
grupper. Den aktiva valma.nskåren
får därigenom en annan
sammansättning än de röstberättigade.
Man skulle ju kunna tänka sig, att
de grupper, som drabbats hårt av
strecken, skulle söka förbättra sin
ställning genom ett livligt deltagande
i valet. Möjlighet härför saknades icke.
Tag den hårdast träffade gruppen,
arbetarna ! Den hade visserligen förlorat
5 ½ % genom strecken, men hela
denna relativa minskning hade kunnat
återvinnas, därest — allt annat
förutsatt som oförändrat — dess deltagande
pressats upp till 75 % av de
röstberättigade i st. för att som nu stanna vid
57 %, genomsnittssiffran för hela
valmanskåren. Att en sådan
deltagaresiffra icke i och för sig är något
orimligt, visar erfarenheten från de tyska
valen, där t. o. m.
genomsnittsdeltagandet överstigit densamma.
Emellertid, denna möjlighet har
icke alls utnyttjats. Tvärtom: de
grupper, som gynnats av strecken, de
ha i allmänhet ytterligare förstärkt sin
position genom livligt valdeltagande,
under det att valskolkarna
företrädesvis förekomma inom de grupper, som
bäst hade behövt reparera sin
ställning.
Så växer gr. I från 4,28 till 5,03
(fr. 6,86 till 8.21) eller med omkring
en procent. Gr. JI lägger ytterligare
2 ½ % till sin vinst genom strecken,
ökning från 37.86 till 40,49 (fr. 45,62
till 48,69), medan däremot gr. III
visar en minskning från 57,86 till 54,48
(fr. 47.52 till 43.10) eller med nära
3½ %■
Anmärkningsvärt beträffande de
enskilda grupperna är, att
hemmansägarna vunnit ytterligare en procent,
medan arbetarna stå på status quo —
utjämningen är därmed i det närmaste
fullständig — samt att två av de
grupper, hörande till klass ITI, vilka förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
