Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICKARD SANDLER: VALMANSKÅREN
235
visat uppåtgående tendens, nämligen
torpare och jordbruksarbetare, genom
dåligt deltagande sackat så mycket
tillbaka, att de i den aktiva
valmans-kåren utgöra en mindre procent än i
väljarmaterialet. Härmed återstå i hela
klass III blott arrendatorer och lägre
tjänstemän, vilka icke fått sin
ställning försämrad. Men just dessa äro
ju också rätt heterogena, och det är
tvivelaktigt hur stor del av dem, som
rätteligen hör till underklassen.
Beträffande den passiva
valmanskå-ren må det vara nog med en påpekan
till siffrorna. Granskar man de fyra
kolumnerna i tabellen, finner man, att
väljarmaterialets sociala
sammansättning återges bäst av siffrorna för
val-skolkarnas stora kår. Menar man, att
en valmanskår framför allt bör riktigt
avspegla den sociala grupperingen
bland väljarmaterialet, så kommer
man till den paradoxala slutsatsen, att
det svenska folket egentligen
företrädes bättre av dem, som icke deltogo i
valet, än av väljarna!
Härmed komma vi in på den
Kjellénska tankegången att pressa fram de
passiva valmännen genom
röstplikt. Frågan om röstpliktens
berättigande är icke avsedd att här
diskuteras. Men det har sitt intresse
att fastställa, huru röstplikten skulle
ha verkat vid 1911 års val. Den skulle
ju ha inneburit, att den aktiva
val-manskåren utgjorts av de
röstberättigade; ur kolumnen för dessa är
resultatet alltså att hämta. Man finner då,
att röstplikten skulle ha varit till
avgjord fördel för klass III, till avgjord
nackdel för klasserna I och II. För
arbetareklassen speciellt hade
röstplikten varit komplett likgiltig, enär
den icke förlorat något — relativt! —
genom deltagarefrekvensen. Men
hemmansägarna skulle ha förlorat den
tilläggsprocent, som de genom bättre
deltagande nu tillkämpat sig. Man
har nog på sina håll varit benägen att
betrakta röstpliktsidén som ett
reaktionärt påfund. Denna valstatistik ger
emellertid intet stöd för en sådan
uppfattning. Arbetarklassen kan ta saken
med fullständig ro; för underklassen
i sin helhet hade den betytt ökat
inflytande, varmed icke är sagt, att ej
denna ökning kunnat till någon del
komma ett reaktionärt parti till godo. Men
sannolikt skulle den större delen ha
tillfallit liberaler eller
socialdemokrater. Man börjar, med dessa siffror
framför sig, bättre förstå, varför den
med så stor apparat iscensatta
aktionen av högerns stora politiska ljus, när
det kom till kritan icke alls fick det
partiunderstöd, som både
förslagsställare och medlemmar av andra partier
torde ha väntat. Den fick passera som
ett intressant kuriosum, icke som en ur
reaktionär intressesynpunkt
betydelsefull aktion. Var det den sunda
klass-instinkten, som reagerade?
Inalles är det med 8 à 10 % som
underklassens relativa inflytande
förvanskats. Uppenbart är ju, att
valresultatet måste härav påverkas i avsevärd
grad. Hur mycket
partifördel-ni u g e n är beroende därav kan ju
icke avgöras utan kännedom om huru
partierna rekryteras av de olika
sociala grupperna. Att förvanskningen
gått ut över socialdemokratin i första
rummet är ju antagligt. Ett försök att
för detta partis vidkommande beräkna
mandatförlusten skall göras i det
följande.
Rickard Sandler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
