Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
TIDEN
listisk produktion, och nära jiog gäller
det omvända: utan kapitalistisk
produktion ingen kredit.
Det är nämligen genom krediten,
som hela det kapitalistiska
produktionssättet underhålles. Ty varmed är
det denna produktion betalar sina
arbetslöner och sina råvaror?
Arbetslönerna betalas visserligen kontant, men
de kontanta pengarna har fabrikanten
erhållit för en växel, en anvisning på
framtiden, som han belånat i en bank.
Just därför att fabrikanten tillverkar
för. framtiden, vilket är
utmärkande för det industriella
produktionssättet, betalar han också med
anvisningar på framtiden. Han säljer på
kredit och betalar med kreditmedel.
Vad kan då detta ha för betydelse
för prisbildningen? Ihågkommas
måste, att tillgången på kreditmedel,
ideellt sett, är obegränsad.
Kreditmedlen tillskapas av rörelsen själv
efter "rörelsens växlande behov", såsom
det sagts. Ju större och livligare
rörelse, desto större mängd av
kreditmedel i form av växlar, checker, ja, även
banksedlar. Dessa kreditmedel
utställas på en framtida tillverkning, och ju
större förhoppningar man ställer på
framtiden i ekonomiskt hänseende,
desto större växlar drager man,
bokstavligt talat, på framtiden. Ja, man
utställer t. o. m. kreditmedel på
fullkomligt fiktiva värden, i rent
spekulationssyfte. Börsens värden stiga och falla
med de växlande konjunkturerna, men
i det hela gäller, att värdenas
totalbelopp stiger och att allt flera papper
tillföras börsen.
Erinras bör nu, att de sålunda
tillskapade kreditmedlen tjäna såsom o
m-sättningsmedel för rörelsen.
Det är en nationalekonomisk lag, att
ju större omsättningsmedlens mängd
är i förhållande till den verkliga
rörelsen, desto högre stiga priserna. Därav
blir också följden, att ju flera
kreditmedel utställas på framtida
tillverkning och på ren spekulation, desto
högre stiga priserna. Det är därför man
kan säga, att krediten i sig själv har en
prisstegrande tendens, emedan den
möjliggör tillverkning för framtida
behov, kapitalistisk produktion, och
skapar medel att betala råvaror och
arbetskraft för sådan tillverkning.
Den prisstegrande verkan, som
utgår från krediten, drabbar i själva
verket alla varor, och därjämte
jordvärden, byggnader samt efter hand
även arbetslöner. Men det är av det
föregående tydligt, att prisstegringen i
särskilt hög grad måste drabba de
varor, vilkas framställande
tillbakasättes under ett kapitalistiskt
produktionssätt, nämligen jordbrukets
produkter, de egentliga livsmedlen. Det
har nyligen publicerats en statistik
över grosshandelspriser i Förenta
staterna under 20-årsperioden 1890—1910.
Medelpriset för 257 utvalda artiklar
har under denna tid stigit med inemot
20 %, men för jordbruksprodukter
med över 50 % och för råämnen
överhuvud taget med inemot 25 %.
Däremot har prisstegringen . varit mindre
på tillverkade varor, i all synnerhet
naturligtvis industriprodukter. Man
observerar vidare, att priserna höjt sig
språngvis under de goda åren. I
enlighet med vad förut visats, har
krediten varit en nödvändig förutsättning
för denna prisstegring, och den har
skapat omsättningsmedel till
bestridande av en ökad omsättning till ökade
priser.
Men vi behöva ej gå över ån efter
vatten. För Sverge finnes sedan år
1904 en officiell minuthandelsstatistik
över livsmedelspriser, och denna
statistik visade under de "goda åren" en
oroväckande stegring, som även
fortsatte ett par år efter krisen 1908 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
