Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICKARD SANDLER: PARTI OCH VALMANSKÅR
311
syftande till att reglera
socialdemokratins inre konstitutionella förhållanden
bära vittnesbörd nog härom.
Tendenserna äro oroväckande, och
deras orsaker måste blottläggas.
Mången är benägen att se hela anledningen
i parlamentarisk självöverskattning,
att ej nämna anspelningar om
personliga maktmotiv. Det medges, att
parlamentet erbjuder gynnsam jordmån
för ideologiska föreställningar om
parlamentarikerns förmåga att på egen
band "göra historia", föreställningar,
ur vilka lätt kan framgå den
uppfattningen, att fraktionen har att handla
för partiet i stället för partiet genom
fraktionen. Naturligtvis kunna också
här som överallt i livet personliga
motiv vara invävda i händelsernas
orsakskomplex. Men, detta medgivet,
att häri se den egentliga orsaken är att
se blott till ytan. Parlamentarisk
övertro korrigeras lyckligtvis av
händelsernas desillusionerande makt. I
■all massverkan, även parlamentarisk
majoritetsbildning, korsa de
individuella impulserna varandra och
neutralisera varandra i alltför hög grad
för att tillvinna sig avgörande
betydelse. Nyckeln till de stora orsakerna
skall man icke söka inom de
parlamentariska personligheterna utan bakom
dem, utanför hela parlamentet.
Fraktionen representerar ju något
— men vad? Sitt parti eller sina
valmän? Utan tvivel både det ena
och det andra. I denna
dubbelställning ligger nyckeln till
företeelsen och faran. Det är denna inre
brist på enhetlighet, som röjer sig i
eventuella slitningar mellan
partiledning och fraktion.
Vad som hittills förefallit är
oroande egentligen blott som symptom. Men
låt oss icke dölja, att läget kan
tillspetsas. Det kan komma en dag, då
fraktionen, ställd inför
partikongressens forum att svara på anklagelsen
■att icke ha följt partiets
utstakade riktlinjer, svarar: • ■
"Vi ställa oss under valmännens
dorn; av dem ha vi fått våra mandat;
■deras uppdrag ha vi fullföljt; och.
partiorganisationen må göra klart för
sig, att den blott omfattar en
fjärdedel av landets socialdemokrater.
Om nu fraktionen verkligen har
den socialdemokratiska
valmansmajo-riteten bakom sig — vad skall partiet
göra? Hävda sin auktoritet och
sannolikt spränga socialdemokratins
enhetlighet eller hålla god min och
släppa all kontroll över fraktionen?
Två omständigheter göra, att man
måste räkna med sådana möjligheter
som mer än rena fantasier. Den ena
är, att valmanskåren icke har samma
sociala sammansättning som partiet.
Därmed följer, att inom valmanskåren
kunna förekomma intresseriktningar,
som icke alls eller icke med
tillräcklig styrka äro representerade inom
partiorganisationen. Kongressbesluten
bliva alltså icke fullt tillförlitliga
uttryck för hela den socialdemokratiska
väljarmassans vilja. Därtill kommer,
att slumrande divergenser i
uppfattning vakna till medvetande genom den
parlamentariska framryckningen.
Allmänna formler och en övervägande
negativ politik ha ju en viss samlande
förmåga. Men då socialdemokratins
egen växt ställer oss inför det positiva
ingripandet, inför nödvändigheten att
finna bestämda praktiska lösningar av
praktiska problem, då kommer
generalprovet på rörelsens inre fasthet.
Många kunna vara eniga om det
gamla husets rivande, fastän deras
meningar något gå i sär om hur det
nya skall se ut. Det blir klent
resultat med hela arbetet, om man
inte i tid sörjer för enighet även
på den senare punkten. Men den
kommer näppeligen till stånd, om
de medverkandes sammanhållning är
av den lösliga beskaffenhet, som
utmärker en valmanskår.
Alltnog: faran finns; och sannolikt
blir den större i stället för mindre.
Vilka alternativ kan utvecklingen ha
att bjuda på. därest det
grundläggande missförhållandet kvarstår?
Vad innebär det, om partiet lyckas
hävda sin principalställning i
förhållande till fraktionen, så att dess
verksamhet strängt håller sig inom ramen
av partikongressernas beslut? Det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
