Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
TIDÉN
innebära, att fraktionen berövas
möjligheten att tillvarata sina valmäns
intressen, i den mån dessa icke funnit
uttryck i partiets ståndpunkt. Det
kan innebära, att valmanskåren, i vart
fall den större delen därav, faktiskt
icke kommer att utöva hela det
politiska inflytande, som ett demokratiskt
samhälle formelt tillerkänner den. Sin
politiska makt — här avses blott den
parlamentariska — utövar valmannen
genom att välja mellan partier.
Praktiskt taget har han endast att antaga
eller förkasta partiståndpunkten i
sin helhet. På detaljerna i
densamma är han som valman ur
stånd att öva inflytande. De
fastställas ju av partiorganisationen, endast
som partimedlem kan han delta
i deras utformande. Full politisk
maktutövning tillkommer i ett
samhälle med starkt utbildat partiväsen
blott den medborgare som förutom
den vanliga rösträtten, så att säga
rösträtten mellan partierna, även har
rösträtt inom ett parti. Är det nu så, att
blott en bråkdel av valmanskåren
deltar i det organiserade partilivet, så
innebär detta med nödvändighet en
betänklig reducering av
valmansmajori-tetens politiska inflytande. Så blir
missförhållandet mellan parti och
val-manskår ett hot mot demokratin, och
en omisskännlig tendens uppträder till.
demoki-atins urartning i partioligarki.
Det är emellertid ingen räddning
alls ur farorna, om utvecklingen går
den motsatta vägen, nedbrytande
partiapparatens makt, så att fraktionen
kommer att vila direkt och oförmedlat
på valmanskåren. Resultatet blir då
oorganiserad demokrati, och en sådan
erbjuder blott ännu större utsikter till
en utveckling mot oligarki.
Skillnaden bleve blott den, att medan
oligarkin i det förra fallet vilade på partiets
breda grundval, så kunde i det senare
fallet den lilla gruppen av
fraktionsmedlemmar förvandlas till en
oligar-kisk klick. Om fraktionen överhuvud
kan utveckla sig åt det hållet, så bör
det lättast kunna ske, sedan den helt
befriats från den permanenta
kontroll, som ett stort parti kan utöva.
Det är endast skenbart, som
valmännens makt ökas genom att fraktionen.
ställer sig under deras direkta
kontroll. Detta ligger i valmanskårens
sociologiska grundkaraktär. Den
fungerar ju endast vid vissa tillfällen med
långa mellanrum och saknar med sin
något lösliga sammanhållning organ
såväl för angivande av klara direktiv
som för kontrollen över deras
efterföljd. Saken är den, att
medborgarens politiska inflytande
aldrig kan bli vad det bör vara,
därest det icke finnes fasta
former för dess utövande även mellan
valen. Härtill bör läggas, att en
riksdagspolitik, som saknar det
permanenta stödet av ett parti, blir mera
vacklande, då den frestas att bygga*
uteslutande på en växlande, tillfälligt
sammansatt och tillfälligt
agerande-valmansskara. Det behöver icke
närmare utvecklas, vilken fara detta vore
för målmedveten socialistisk politik.
Nej, partiet är en nödvändig
organisation, så ur demokratisk som
socialistisk synpunkt. Partiorganisationen
får icke brytas ned eller dess
auktoritet skadas. Fraktionen måste vara
partiets tjänare, ej dess herre.
Men lösningen vinnes sannerligen
icke genom att partikongressen
stipulerar än så drakoniska
bestämmelsei-om fraktionens ansvarighet inför
partiet. Så länge dubbelheten, den
bristande inre enhetligheten i
fraktionens ställning består, skola dessa
bestämmelser visa sig maktlösa i mer
tillspetsade situationer. Fraktionen
kan helt enkelt icke förbise de 2/s
eller 3/4, som icke tillhöra det
organiserade partiet men väl den
socialdemokratiska valmanskåren. Det går
icke utan allvarliga faror att tvinga
fraktionen till att tjäna blott en herre,
vare sig parti eller valmanskår. Och
det är heller icke möjligt att i
längden tjäna två herrar.
Här ges blott en verklig lösning
ur-svårigheterna. De två herrarna
måste-bli en enda. Parti och valmanskår
måste bringas att praktiskt taget
sammanfalla, ty i deras åtskillnad ligger
faran. Full klarhet måste ernås inonr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
