Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TIDEN
"hur pass tacksamma arbetarna komma att
bli är en annan fråga". Det ligger mig
alltså även till last att jag agiterat för det
så att säga Heckseherska sparandet. Detta
oaktat man å en annan sida i prof. H:s
granskning finner, att förmögenhetsbildning
bland arbetarklassen — möjlig endast på
samma sparandets väg — är en ’ ’ytterst
viktig sak".
Denna labyrint av anklagelser kräver en
sammanfattning. Jag har uppvisat
omöjligheten för den som vill bli rik att gå någon
annan väg än den prof. H. förordar — ’ ’och
det ansvaret borde ej vara lätt att bära",
säger prof. H. Jag har enl. prof. H.
agiterat mot detta sparande, och jag har utmålat
det så frestande för intelligenta arbetare,
att jag får föga respektabla kapitalisters
tack, men däremot får jag sannolikt icke
arbetarnas, därför att jag anvisat den enda
vägen till en för arbetareklassen ytterst
viktig förmögenhetsbildning. Haben wil das
allés gethan?!
Eftersom denna ringdans gjort mig något
yr i huvudet, inser jag, att det icke blott
är mina elementära nationalekonomiska
kunskaper, som äro bristfälliga, utan också
mina logiska begrepp, som äro något
förvirrade.
Det är nu med spänt intresse jag
avvaktar den bok, som totalt ställer min
framställning på huvudet och sålunda skildrar
samhället sådant det verkligen är — enligt
min ärade kritiker. Jag tar för givet, att
den kommer, framför allt på grund av det
deltagande prof. H. i slutorden lägger i
dagen för ’ ’de många som vandra i mörkret’’,
vilka nog icke skola underlåta att vända
ögonen även mot större ljus än författaren
av en socialdemokratisk upplysningsbok är.
Sörvik 27 oktober 1912.
Rickard Sandler.
Tillägg:.
Då det utrymme, Sv. Tidskrifts
redaktion kunde ställa till förfogande
för genmälet, tvang till en betydande
förkortning av detsamma, varigenom
flere av de punkter, som i prof. H:s
kritik beröras, ej alls kunnat i Sv. T.
belysas, har jag ansett mig
oförhindrad att till fullständigare
klargörande av stridsfrågorna här låta inflyta
några av de randanmärkningar till
den Heckseherska kritiken, som på
anförda skäl icke återfinnas i
ovanstående genmäle.
Min kortfattade framställning av de olika
näringsgrenarna rör sig på områden, där jag
i brist på någon slags egen sakkunskap måst
lita till arbeten av fackmän. Prof. H:s
kritik drabbar därför på sina håll mina
källor. De "för hr S. hägrande utsikter"
till skogsavkastningens ökanae med 50 %,
varom prof. H. talar, bör han exempelvis göra
upp närmast med disp. E. J. Ljungberg,
vilken efter byråchefen af Zellen anför siffran
45 milj. ("Det produktiva arbetet" s. 10.)
Hur prof. H. kan förmoda, att jag skulle
hämta min tro på större avkastning genom
framtidens hushållningssystem från
statsskogarnas nuvarande avkastning,
då min uppfattning är, som prof. H.
citerar, att utsikterna icke bliva realiserade
under nuvarande hushållningssystem, det är
utan närmare förklaring obegripligt.
Ett enkelt konstaterande av faktum, att
det allra mesta av vår järnmalm exporteras,
och ett exempel på första kammarens
obenägenhet att engagera staten i ett positivt
befrämjande av nya förädlingsmetoder det blir
för prof. H. en "klagan" över exporten,
som leder till "oreflekterad
högprotektionism ’’. Högprotektionism att vilja befrämja
inhemsk malmförädling! (naturligtvis ej till
vad pris som helst) — jag tillstår, att jag
icke riktigt förstår prof. H:s bruk av
orden.
Min framställning av jordbrukets
efterblivenhet befinnes visserligen av kritikern
"antagligen riktig", men att jag ej ser
något hinder att uppdriva
medelmjölkmäng-den över hela landet till Malmöhus läns
siffra, visar att jag har föga begrepp om
produktionskostnader; det skulle, enligt prof.
H., möjligen stranda på att det krävdes för
mycket foder åt Norrbottenskorna. Hittills
har jag trott, att mjölkmängdens
uppdrivande framför allt beror på omsorgsfullt och
ihärdigt urval av kreatursbesättningarna,
icke på att man ger korna mera foder.
Kanske är jag ej alldeles ensam om att förenkla
problemen!
Mot mitt uttalande, att jordbrukets
avkastning bör kunna väsentligt höjas, "om
statsmakterna verkligen vilja göra något för
jordbruksnäringen, ej blott för godsägarna",
anför prof. H. "ett årtiondes småbrukar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
