Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med världskriget i sikte.
Efter OTTO BAUERS ■Balkankriget och världspolitiken»
Slutet av 1912 har bragt en
världshistorisk uppgörelse. Balkanfolkens
utvecklingsbehov, hållet tillbaka av
turkiskt överherrskap och förrått av
Europas stormakter för deras inbördes
rivalitet, sprängde fördämningarna och
tog med våld sin rätt. Den nydaning
på Europas oroligaste halvö genom ett
fritt folkförbund, utan vädjan
till järn och blod med dess ovissa
avgöranden, där blott ett är visst: att en
övermäktig militarism grundlägges för
årtionden — denna bättre utväg, som
stormakterna, om de velat, hade
kunnat i världskulturens intresse
tvinga fram, den skymtade nu
blott som ett ideal för en
handfull socialister på Balkan. Och
Internationalens sanktion på att den
politiken var hela den vakna
arbetareklassens räckte icke heller längre
än till att konstatera ett nytt
försummat tillfälle från de maktägandes sida,
en ny förbrytelse från dem mot
mänskligheten, ytterst i storkapitalistiska
intressens tjänst.
Nästan enastående snabbt ha
händelserna i detta stora drama utvecklats
och avlöst varandra. Blott för ett par
månader sedan Balkanförbundets
mobilisering, så de allierades första stora
segrar, deras erövring av de väsentliga
delarna av det europeiska Turkiet;
därpå Österrikes stegrade krigshot,
Internationalens fredsaktion över hela
Europa och dess fredskongress i Basel,
bulgarernas hejdande vid Tschataldja;
så Tysklands stöd åt det mobiliserade
Österrike, medan England-Frankrike
däremot hållit Ryssland tillbaka; nu
sist vapenstilleståndet, och efter
många om och men freds- och
sändebuds-konferensen i London, där Serbien
måst tills vidare böja sig för sin
hotande stormaktsgrannes vägran att
medgiva mer än en väg till en neutral
hamn. I sanning ett rörligt och
skiftande panorama, där en månadsskrift,
som ville följa med och orientera
sina-läsare, skulle ha all utsikt att syssla
med ting, vilka redan avlösts av nya
kombinationer.
Då är det bättre att Tiden,
lämnande åt vår partipress
kommentarier-na till dagens händelser, söker ge en
inblick i dessas allmänna,
framdrivande orsaker. Vid krigsutbrottet, då den
svenska pressen i allmänhet, som
vanligt i tyskt kölvatten, räknade med
turkisk övermakt och blott såg den
militära eller dynastiska ytan av
tilldragelserna, sökte den som skriver
detta peka i Soc.-D. på krisens s
o-c i a 1 a orsak: den uteblivna sociala
nydaningen efter den politiska
revolutionen i Turkiet. Vi varnade även för
Tiden n:r 12, 1912
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
