Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
354
TIDEN
frestelsen att låta romantiska
sympatier bestämma till förmån för ett folk
med bärbarens dygder mot dem, som
väl visat sig äga en primitiv
kapitalistisk kulturs osympatiska drag, men
trots detta dock påtagligen voro
bärarna av en oemotståndlig historisk
utveckling.
Händelserna ha sedan själva
bekräftat riktigheten i denna
ståndpunkt. Men de ha också fört oss
till en punkt, där v ä r 1 d s k r
i-g e t, vilket förut blott skymtat
som en absurd konsekvens av
Marocko-konflikterna åren 1905 och
1911 — en fara som blev mera allmänt
känd först då den redan dragit förbi
— framträtt mera. hotande än
någonsin på de sista årtiondena. Inför en
sådan situation, då. de härskandes
hänsynslösa intressepolitik syntes kunna
leda till en den fruktansvärdaste
katastrof, kände Europas arbetarerörelse
behov att visa, att i detta
imperialismens tidevarv reser sig dock också en
annan ny makt, den internationella
socialdemokratin, fast besluten att
kasta hela sin kraft i vågskålen först
för freden, och om det misslyckas, för
sådana följder av ett krig, att icke ny
folkutsugning, utan folkens fulla
frigörelse framgår ur det blodsoffer som
bringats.
Den urtima kongressen i Basel
24—25 nov. 1912 vittnade i sin
imponerande anslutning och
enighet om vilken makt den nya
Interna-tionalen redan blivit. Den europeiska
arbetareklassens hittills enastående
opinionsyttring för freden har kanske
ej verkat så starkt som man önskat
direkt på de båda uppenbara
fredsstörarna, Österrikes och Rysslands
högröstade krigspartier kring resp.
tronföljaren och vissa storfurstar. Men
den har ingenstädes kunnat förbises,
och dess verkan att ytterligare sporra
särskilt de franska
utjämningssträvandena är otvetydig.
Men Basel såg även Internationalen
för första gången försöka draga upp
konturer för en arbetareklassens
utrikespolitik, som lämnande allmänna
talesätt gick konkreta tvistefrågor in
på livet. Från utgångspunkten
"Balkan åt Balkanfolken" — som redan
accepterats även på många andra håll
— gav den sina direktiver åt skilda
länders arbetarepartier, broderligt
manande vart och ett att fylla sin
särskilda uppgift. Så verkade den
kanske mer än någon tidigare
kongress till samling och enhetlighet inom
proletariatets miljonhär. Och som,
när allt kommer omkring, det också
till ej ringa del är detta samma
proletariat, som rekryterar de stora
militärstaternas miljonhärar, så få även våra
värsta fiender vackert finna sig i att
räkna i sina krigskalkyler också med
vad fransmännen kalla intelligenta
bajonetter. -. _
Hj. B—g.
Dock, låt oss återgå till
Balkan-krisen ! En av den krets yngre
marxister, som i Österrike fyller med den
äran posten som vårt partis andliga
generalstab, d :r Otto Bauer, har
nyss i en broschyr om "Balkan-kriget
och världspolitiken" belyst
förhistorien till de händelser, som nu avspelas
under våra ögon. Hans bok är
grundad på ett rikt källmaterial, och
ämnets behandling visar än en gång hur
fruktbärande den materialistiska
historieuppfattningen är i all historisk
forskning. Då tyvärr vi dock icke
kunna räkna med att en skrift av
denna art ännu skulle ha tillräcklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
