Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT THOMAS: SABOTAGET
361
vad arbetarna begära, han känner de
villkor, på vilka arbetet åter upptages.
Har lian åter att göra med sabotage,
så känner han icke exakt vare sig
omfånget eller gränsen för
arbetarekraven. Vi kunna tillägga att då
arbetarna gå som segrare ur en strejk,
så sker det sedan de kämpat, lidit,
utgivit med möda hopbragta slantar.
Detta vet arbetsgivaren, och han vet
också att strejken inte kan börja om
dagen därpå; det är detta som
möjliggör för honom att underteckna ett
avtal med sina arbetare. Har det åter
varit sabotage, så finns intet dylikt.
Ger han vika, så har han ingen
garanti. Intet avtal, intet fredsfördrag
är möjligt mellan honom och hans
arbetare. Guerilla-kriget kan icke
slutas annat än genom utrotande av de
oförsonliga Snapphanarna. Medger
man att jämförelsen är exakt (vi skola
visserligen visa att df;n icke är det),
vad kunna då dessa
"arbetar-fri-skyttar" uträtta mot
arbetsgivaredö-mets och kapitalismens hela
fruktansvärda makt? Den förbittrade
arbetsgivaren, som kan räkna på understöd
av sina kolleger, vilka alla känna
faran, kommer att göra lockout till det
yttersta, upprätta svarta listor eller
tills vidare stänga sin verkstad.
Sabotören har förfelat sitt mål.
Men det stannar icke vid att
sabotaget sålunda i själva sin princip är
motsatt fackföreningsrörelsens
allmänna strävan, att det vidare är farligt
för dem, som tillämpa detsamma, och
nästan oundvikligt utmynnar i den
strejk, som man påstod sig kunna
inbespara — sabotaget liar ännu en
annan svår olägenhet: det stöter den
allmänna meningen för huvudet och gör
densamma fientlig mot arbetarnas
kamp. Det är emellertid ett faktum,
som erkännes av socialister av alla
skiftningar, att en arbetarestrid
endast kan sluta med seger då den har
opinionen för sig.
Någon tid efter den franska
järnvägsstrejken urspårade ett snälltåg vid
Pont-de-1’Arche, och det konstaterades
att skenorna varit lösskruvade av
brottsliga händer. Dessa blevo
åldrig-upptäckta. Detta attentat, som
naturligtvis, fast utan bevis, skrevs på
sabotagets räkning, gav upphov till
debatter mellan sabotagets teoretiker
inbördes. Man skilde på "o
intelligent" och "intelligent"
sabotage och menade då med det sista så-,
dant, som endast kunde skada
arbetsgivaren, som man ville åt, men icke
träffade tredje man i hans intressen
och naturligtvis än mindre satte hans
liv på spel. Vad järnvägarna angick
var sålunda en sabotör intelligent, om
han skar av trådarna till en
signalskiva för att på så sätt stoppa
trafiken, men han var ointelligent om han
lade syllar över spåren för att få ett
tåg att urspåra.
Vi kunna hastigt gå förbi denna
fråga, eftersom alla äro ense om att
förkasta sådant sabotage, som utsätter
tredje mans liv för fara. Men har
man dock icke rätt att fästa sig vid,
att det kan vara nog att oturen är helt
litet framme för att en fruktansvärd
katastrof skall bli följden av ett
sabotage på ett lokomotiv eller bara av
att en tråd till en signalskiva ställts i
olag? I dessa fall, då människoliv stå
på spel och skola tjäna som kriterium,
har nian verkligen ganska svårt att
ställa frågan så: var börjar och var
slutar det intelligenta sabotaget?
Men sabotagets försvarare ha velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
