Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
TIDEN
ler är att för detta genomsnittsarbete,
som är nödvändigt och olika för varje
yrke, erhålla högsta möjliga lön. Och
dit kan man icke komma genom att
anlita sabotagets individualistiska
metod.
* -ii-
För resten är sabotaget icke utan
sina risker och faror för dem, som
använda det. Och man kan väl sätta i
fråga om det, i sina olika former,
verkligen är lämpligt för det syfte man
vill uppnå: att skada arbetsgivaren i
hans intressen och därigenom tvinga
honom att ge vika.
Låt oss åter till en början se på det
rena, enkla sabotaget, "go canny".
Två olika möjligheter framträda
cläi’vid. Antingen avskaffar
arbetsgivaren arbetet för daglön och inför i
dess ställe arbete på beting, eller också
vägrar han att betala ut full daglön.
Det förra fallet har man redan
exempel på. Pouget själv skriver: "Man
kan säga att i vissa industrier, där
ackordsarbetet efterträtt daglönsarbetet,
har sabotaget varit en av orsakerna till
denna förändring; detta gick då ut på
att lämna minsta möjliga kvantum
arbete pr dag." Men om man sålunda
övergått till arbete pr styck, så går ju
sabotaget, som gör arbetet
långsammare, direkt emot arbetarens eget
intresse.
Vill däremot arbetsgivaren av något
skäl icke övergå till ackordsarbete, så
kan han helt enkelt vägra att betala
de vanliga lönerna till arbetare, som
inte lämna honom det vanliga arbetet
eller som kanske t. o. m. på tusen sätt
hindra hans industris fortgång. Men i
så fall, invänder man, komma
arbetarna att strejka. Ja väl, men då är man
ju framme vid den stora, öppna
striden, som man just ville undvika.
Går åter sabotaget ut över arbetets
kvalitet, så möta arbetarna ännu vida
värre svårigheter. Låt oss tänka på
exemplen med maskinisten, som
häller sand i kugghjulen, eller
finsnickaren, som förstör en möbel, eller
krydd-bodpojken, som packar in varorna så
att de gå sönder, eller handelsbiträdet,
som sätter fläckar på ett stycke tyg,
eller lantarbetaren, som blandar upp
utsädet.
Det första intrycket av detta slags
handlingar är att de flesta ju äro
förbrytelser mot allmän lag. Alltså
måste sabotören nödvändigt se till att
han inte blir ertappad, eljest gäller
det minst avsked, men högst sannolikt
kriminellt åtal och häktning. Och
kan man verkligen påstå att sabotören
nog lätt kommer undan, eller att han
över huvud kan utan att bli fast göra
sitt skadeverk under arbetsgivarens
ögon, bevakad av förmän, som varnats
av tidigare sabotage-försök, och
omgiven av "gulingar" bland kamraterna,
i nödfall kanske t. o. m. av detektiver,
vilka uppträda som arbetare?
Sabotörens guerilla-krig framkallar
brutala repressalier. Den allmänna
meningen blir uppskrämd och går med
på alla slags undantagslagar. Den
klaraste effekten av den första mycket
omtalade propaganden var att ett
absurt och gement lagförslag framkom,
som föregavs skola kväsa allt sabotage.
Vart skulle det ha gått om verkligen
något större antal dylika handlingar
hade förövats?
Men än mera: är sabotaget
verkligen effektivt för att betvinga
arbetsgivaren? Eller, om vi formulera
frågan mera ur arbetsgivarens egen
synpunkt : kan en arbetsgivare ge vika
för ett sabotage?
Då en strejk utbryter, så vet han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
