Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
TIDÉN
folk papper med fingerade värden.
Alla dessa affärsmän och. kapitalister
äro ju också på sitt sätt sabotörer.
Sabotaget finns vid själva grunden till
den kapitalistiska ekonomin.
Ja, Pouget har också rätt då han
pekar på detta kapitalistiska sabotage
som utgångspunkten för arbetarnas
sabotage. Då kunden begär fyra
gånger strykning med färg i ett rum, men
byggmästaren bara säger till om tre
och’ målarmästaren nöjer sig med två,
så är det uppifrån som exemplet
kommer oeh däruppe som ansvaret ligger
ifall arbetaren till sist bara stryker en
gång. Och då en ännu icke
demoraliserad arbetare tvingas av sin
arbetsledares befallning att verkställa ett
skadande sabotage, t. ex. slå vatten i den
mjölk, som otåligt väntats och dyrt
betalats för ett sjukt barn, så måste
ban frestas att finna arbetar-sabotaget,
som är av övergående natur och som
han tror kunna gagna sin klass’
frigörelse, vara moraliskt överlägset
kapitalisters permanenta och brottsliga
sabotage.
"Vi medgiva alltså gärna att det är en
ofantlig skillnad mellan det
kapitalistiska sabotaget, som i vinstsyfte begås
av industriidkare och handlande, och
arbetar-sabotaget, som är ett
stridsvapen, vilket ofta tvingar den, som vill
använda detsamma, att offra sig själv.
Men ändå: arbetsgivarnas sabotage’
kan icke göra arbetarnas berättigat.
Det är alltid en förkastlig metod att
bekämpa en orätt med en annan.
Socialismen kan ingalunda ställa sig på
den ståndpunkten att alla medel skulle
vara goda för att skapa ett bättre
samhälle. Vi kunna ingalunda
instämma med Pouget i att "berättigandet
att använda ett vapen måste härledas
från nödvändighetens tvång och från
det mål man fullföljer". Men till allt
detta kommer, att arbetar-sabotaget
liknar det kapitalistiska sabotaget
genom ett avgörande drag:
oärligheten. Det är den egenskapen som
moraliskt dömer detsamma.
Om en industriidkare eller
handlande bjuder ut till ett visst pris en vara,
som han själv förklarar vara av sämre
kvalitet än den vanligen efterfrågade,
så kan man ju icke anklaga honom för
sabotage. Den moderna industrin har
möjliggjort framställandet av
allehanda surrogater till billigare priser.
Sabotaget börjar precis där
bedra-g e r i e t i handeln börjar, detta
bedrägeri, som så våldsamt angreps av
gamle Fourier i världen: då
handlanden bjuder ut en dålig efterapning till
det pris, som en god vara betingar,
eller då skeppsvarvet inte levererar
spant och bord av föreskriven
grovlek.
Precis på samma sätt går den
saboterande arbetaren till väga, vare sig
han arbetar långsamt, han slösar med
material eller han förstör saker. Han
har överenskommit med mästaren att
mot ett visst pris lämna ett visst
me-delkvantum arbete och ge honom
produkter av en viss kvalitet. Han bryter
det ingångna avtalet. Han uppfyller
inte sina åtaganden.
Vi veta mycket väl vad man skall
svara: Denne, som ingår avtalet, är
icke fri. Arbetaren sluter icke något
avtal, han pressas in under detsamma.
Han är offer för den starkare. Och
då han saboterar, så hämnas han, låt
vara på de svagas vis; men han
hämnas.
Det är emellertid av stor vikt att
göra klart för sig om den sociala
revolutionen verkligen skall vara en dylik
de svagas hämnd. Det är av vikt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
