Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rnaskus, via Bagdad och fram till en
hamn vid Persiska viken.
Det bolag, som skaffat sig
koncession på denna bana, hade Deutsche
Bank bakom sig, medan England såg
den med oblida ögon, ty den hotade
dess faktiska makt vid Persiska viken
— nära Indien! Utrikesministern lord
Landsdowne sade rent ut 1903 : ”Varje
försök av någon annan makt att sätta
sig fast vid Persiska viken måste
avvärjas med väpnad hand.” Och
dessutom gäller oron Mesopotamien, där
sir Willcocks är i färd med väldiga
bevattningsanläggningar för att åter
göra landet mellan Eufrat och Tigris
till den världens kornbod det en gång
varit och där andra stora
naturrikedomar också vänta på att tillgodogöras.
Ur Turkiets synpunkt var denna
bana ett livsintresse, och Tyskland
hjälpte till; den skulle medföra Mindre
Asiens erövring för det tyska
kapitalet. London och Paris lade däremot
alla hinder i vägen, vägrade lån och
aktieteckning, och till sist förklarade
England rent ut att till Persiska viken
fick banan icke gå fram. Så
försinkades bygget — och nu ha Turkiets
härstyrkor i Arabien och Mesopotamien
fått utan att kunna ingripa åse
kalifens nederlag!
Som vi förut sett i fråga om
Albanien sökte det nya Turkiet genomfora
en modern stats krav på enhetlig
förvaltning och lag gent emot primitiva
stammar — med följd att dessa reste
sig. Men samma svårighet mötte
ungturkarna på Libanon, i Ivurdistan och
i Arabien. Och överallt togo
västmakterna en välvillig hållning till de
upproriska — för att träffa Tyskland!
Men samtidigt fick Tyskland finna
sig i att dess egna allierade överföllo
och plundrade Turkiet.
Österrike annekterade år 190S
Bosnien och Herzegovina. Detta var
ett svårt slag för ungturkarna, som
folket följt i hopp att under deras,
välde den europeiska rovpolitiken icke
längre skulle kunna fortgå. Och
Tyskland, som lovat sin mäktiga hjälp
till lön för järnvägs- och
industrikoncessioner, måste ej blott finna sig häri,
utan högtidligt rycka upp vid
Österrikes sida, för att ej förlora denna
bundsförvant över till
trippel-enten-ten!
Ännu bättre kunde Italien
utnyttja den engelsk-tyska
motsättningen. Italien vacklar sedan länge
mellan de båda maktgrupperna. England
och Frankrike lockade nu med T r
i-polis, för att vinna Italien över på
sin sida — och Tyskland kunde intet
göra mot rövartåget, för att ej driva
bundsförvanten över till
motståndarna ! Det övergivna Turkiet kunde icke
försvara Tripolis. Åter hade en
provins gått förlorad — officerskåren
avföll åter från ungturkarna, och på
sommaren 1912 kom
kontrarevolutionen.
Så har överallt den engelsk-tyska
motsättningen spelat olycksdigert in
för Turkiet. Förnyelseverket
förlamades, kriget mot Italien uttömde
krafterna, officerskåren sönderslets i inre
strider, Macedonien var förbittrat,
Albanien i öppet uppror — sådan var
Turkiets ställning hösten 1912. Då
mobiliserade Balkanstaterna
sina härar.
* . #
Den gamla motsättningen mellan
Balkans olika kristna folk har först
under de sista åren vikit. Kampen om
Kreta blev för Grekland allt mer
en huvudsak, i synnerhet sedan kreten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
