Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diens frigörelsekamp mot
engelsmännen. Från dess gränser ät dessa håll
var England sårbart till lands. Man
må blott läsa t. ex. Rohrbach, en av de
solidaste talsmännen för den tyska
Orientpolitiken. ”Det finns för
Tyskland egentligen blott e n möjlighet,
skriver han, att möta ett engelskt
angrepp, och det är att stärka ,T u
r-k i e t. England är från Europa
sårbart blott i Egypten; där går
förbindelsevägen till Indien; och Egyptens
erövring av en stark muhammedansk
makt måste återverka starkt på
Indiens 60 miljoner muhammedaner . . .
Att stödja Turkiet betyder för
Tyskland egentligen att skaffa en stark
försäkring mot den från
England hotande krigsfaran.”
Och nu har denna turkiska armé,
som skulle hålla England i schack,
måst vika för Balkans småstater 1
Turkiet kan aldrig mer tänkas som något
huvudstöd för Tysklands
världsmakts-ställning eller en kraftfull allierad
mot England. Den tyska
världspolitiken har förlorat
mening, innehåll och mål. Det
var ej blott Turkiets härar som
besegrades på Macedoniens och Traciens
slagfält, utan jämte dem även den
tyska imperialismen.
Vore Tyskland ett demokratiskt
land, så skulle en regering, som visat
sig känna så litet om den verkliga
ställningen i Orienten, som nu för
andra gången låtit sig fullständigt
överraskas av en länge förberedd
omvälvning och som satt in så mycket tysk
kraft och anseende på en förlorad sak,
ofelbart sopas bort av vreden hos det
folk den fört vilse. Men i junkrarnas
Stor-Preussen bröstar sig den inför
nationen icke ansvariga utrikesledningen
ft rtfarande med sin statsmannavis-
dom, som om intet hänt! Ty
Tysklands bourgeoisi har ju uppgivit att
lägga under sin uppsikt den politik,
som skulle tjäna dess intressen.
Man måste emellertid hålla klart för
sig, att Turkiets sammanstörtande i
Europa ej kan lämna dess
asiatiska välde oberört.. Icke heller där
äro de 7 miljoner osmaner man räknar
flertal inom befolkningen; mot dem
stå 3 milj. araber och 1 ^ milj.
arabiska talande syrier, 2 milj. armenier,
1 milj. kurder och därtill greker,
tar-tarer, judar, perser m. fl. Blott med
svårighet har det förut lyckats Turkiet
att göra sitt välde gällande särskilt
bland araberna, vilka alltjämt betrakta
sig som Islams främsta folk. Det
ligger nära till hands, att då nu kalifen
i Konstantinopel skymfligt besegrats
av de kristna f. d. lydfolken, resningen
mot turkarnas främlingsvälde flammar
upp på nytt och araberna än en gång
skola göra ett försök att bli de
ledande i den muhammedanska världen.
För Englands imperialism skulle
en sådan vändning öppna nya lysande
utsikter. Egypten har förr en gång i
tre sekler varit kalifatets säte. Om
detta nu glider ur osmanernas händer,
skulle då icke England kunna hjälpa
till, i eget intresse för Indien, att
flytta denna värdighet till sin
lydfurste, kediven av Egypten? Ett
stor-arabiskt rike från Nilen till Indus,
under egyptisk ledning, skulle utgöra en
storartad brygga mellan Englands
herravälden i Egypten och i Indien.
Men en sådan framryckning av den
brittiska imperialismen skulle
självklart kalla även andra makter fram på
arenan. Det franska kapitalet har
kolossala summor engagerade i
Turkiet, särskilt i Syrien; kan det med
korslagda armar se på om det turkiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
