- Project Runeberg -  Tiden / Femte årgången. 1913 /
7

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nomiska och politiska herraväldet i
detta ”självstyrda” Albanien!

Men går Österrike fram med makt
mot Serbien, så träder Ryssland
på skådebanan. Ryssland strävar
sedan gammalt till Konstantinopel och
vill med Dardanellerna komma i
besittning av ”husnyckeln” till Svarta
havet. Ryssland står sedan hundra år
bakom slaverna på Balkan — i hopp
att själv bli herre där! Ryssland
hoppades nu kunna genom
Balkanförbun-det öppna för sina krigsskepp vägen
till Konstantinopel, och fiuge så
Serbien en hamn vid Adriatiska och
Bulgarien vidÄgeiska havet, så bleve detta
präktiga nya flottstationer —
Ryssland skulle bli herre i östra
Medelhavet! Så hoppades tsarens regering i
krigets början.

Snabbheten och omfånget av
Bal-kanförbundets segrar ha korsat även
dessa planer. Ett starkt
Balkanför-bund är icke längre någon rysk vasall.
Tsarväldet ser sig bedraget på
frukterna av sin gamla Balkanpolitik. Men
Österrikes fientliga hållning mot
Serbien gör det möjligt för detsamma att
än en gång spela rollen av
Balkanfol-kens beskyddare. Bakom den
serbiskösterrikiska konflikten lurar hotfullt
ett krig mellan Österrike och
Ryssland.

Men T y s k 1 a n d är Österrikes
förbundna, liksom Pran k rike är
Rysslands. Även dessa makter hotas
alltså att direkt indragas i den
ryskösterrikiska striden. Men skola de
verkligen våga att kalla sina
arbetare och bönder till vapen för att lösa
på valplatsen en usel tvist om ett par
utfattiga byar i Albanien?

# #

*



”Djupt rörd av det hiirliga mottagandet i
staden Damaskus och på samma gång med
livligt intryck av att befinna mig på den
plats, där en av alla tiders ridderligaste
härskare, den store sultanen Saladin, en gång
dvaldes, griper jag med glädje tillfället att
framför allt tacka sultan Abdul Hamid för
hans gästvänskap.

Må sultanen och må de 300 miljoner
muhammedaner, vilka, där do leva strödda över
jorden, alla i honom ära sin kalif, vara
därom försäkrade att i alla tider kommer den
tyske kejsaren att vara deras vän!

Jag höjer mitt glas för hans majestät
sultan Abdul Hamids välgång.”

Så talade den 8 nov. 1898 kejsar
Wilhelm II vid festbanketten i
Damaskus. Detta tal var ett p r o g r a m.
Tyska riket har också i handling visat
sig som ”den röde sultanens” vän:
tyska officerare, tyska banklån, tysk
diplomati stod alltid till den
bloddrypan-de tyrannens förfogande. Förtrycket
i Macedonien, massmördandet av
armenierna, hela den turkiska
feodalstaten — allt stod under tyskt beskydd.
Det är sant att kejsar Wilhelms
vänskap lika litet förmådde rädda Abdul
Hamid som hans värdige stallbroder i
Marocko, men även efter tyrannens
fall förblev Turkiets stärkande ett mål
för Tysklands vä ridspol
i-t i k.

I Turkiet lågo nämligen denna
politiks största framtidsförhoppningar. I
utbyte mot det politiska stöd man gav
fick dess industri leveranser och dess
kapital, banker och bolag, viktiga
koncessioner. Tysklands imperialister
drömde om ett stort tyskt
handelsom-råde kring Bagdadbanan, från Ägeiska
havet till Persiska viken. Turkiet,
ekonomiskt intimt förbundet med
Tyskland, skulle bli den värdefullaste
bundsförvant mot England. Det
på-nyttfödda Turkiet skulle bli
utgångs-och stödjepunkt för Egyptens och In-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1913/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free