Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt genomgick därvarande skola,
varefter han kom till Lund, där han
år 1744 blev student. Efter någon
tids vistelse vid därvarande
universitet begav han sig över till Greifswald,
där han sedan blev fil. magister. Han
återvände emellertid till Sverge, där
han om någon tid blev anställd vid
riksarkivet i Stockholm. Här kom
han också att stanna under sin
återstående tid. Därifrån var det som
han utsände de paskiller, vilka skulle
göra honom mer än de flesta hatad av
de ledande männen under den tid då
han levde. Han stack nämligen
aldrig under stol med sina åsikter. Var
helst han fann att någon
orättfärdighet begicks var han genast framme
för att i den mån som ske kunde,
avslöja och befordra till straff.
Särskilt den tid varom här är fråga var
också mera än de flesta rik på
äventyrare och lycksökare av varjehanda
slag; tillfällen för ingripande
saknades ingalunda.
Vi känna alla till av frihetstidens
politiska historia, hurusom
hattpar-det ständigt och jämt understöddes
av franska pengar. Helt naturligt
hade därför också de fransmän, som
under den tid nämnda parti var vid
makten, befunno sig i Stockholm,
tillfälle att i många fall gå längre än
de-ras befogenhet räckte. Det berättas
sålunda att en dag under 1751 års
riksdag, då Höppener skulle lämna sin
tjänstgöring i riksarkivet, träffade han
i expeditionsrummet på tvenne av
franska ambassadörens skrivare, vilka
voro i full färd med att avskriva en
del ministerbrev. Han frågade dem
nu i en ton, vartill han ansåg sig i
egenskap av ämbetsman i verket
berättigad, vad orsaken till deras närvaro
och deras sysselsättning var. . De
vägrade att svara. Höppener, som var av
ett uppbrusande sinnelag, kallade då
vakten och bad denne föra ut
herrarna, dock sedan de först fått lämna
ifrån sig de avskrifter, som under
tiden gjorts. Han rapporterade
därefter alltsammans till presidenten greve
Tessin. Denne befallde honom i
stränghet att tiga samt gav honom
benämningen kansliets gårdvar.
Efteråt hade emellertid Höppener
en obehaglig affär med anledning av
samma händelse. Han blev nämligen
utmanad av de båda fransmännen, men
vid den strid, som mellan honom och
dem ägde rum på Djurgården, erhöll
han ingen skada, varemot den ene av
fransmännen blev mycket illa
blesse-rad. Saken inberättades för Adolf
Fredrik, men i stället för att
föranstalta om rättsligt ingripande säges han
ha lett däråt och fällt yttrandet, att
händelsen var ett tydligt bevis på att
svenskmannamodet ingalunda, som
man under den tiden så ofta lät
påskina, var statt på retur.
Strax före riksdagen 1756 författade
han ett memorial om de franska
sub-sidieinedlen. Efter begäran på högre
ort skulle han ha erhållit uppdrag av
kanslikollegium att utföra nämnda
arbete, men då han avlämnade
detsamma befanns det vara av den
beskaffenhet, att kanslisekreteraren
Hermansson befalldes av kollegium att i
Höppe-ners närvaro uppbränna
ifrågavarande aktstycke, vilket också skedde. På
grund av de uttalanden som han här
gjort såväl som ock med anledning av
åtskilliga andra saker som han
före-haft gent emot den tidens ledande
politiker, var han icke allenast fruktad
av hattarna, utan ävenledes så hatad
att det berättas hurusom tvenne av
dess mera framstående män, Kierman
och Palmstierna, satt pris på hans liv.
Det dröjde icke heller synnerligen
långt därefter förrän ett försök i
denna riktning gjordes. Saken var
följande :
Med anledning därav att en fattig
flicka blivit i hög grad förnärmad av
en son till biskop Wallin i Göteborg,
tillskrev Höppener på justitiekansleren
Fredenstiernas befallning biskopen ett
brev, vari han redogjorde för huru
med samma sak sig förhöll, på samma
gång som han i de mest kraftiga
ordalag tog bäggedera herrarna i
bestraffning för vad som inträffat. Brevet
blev emellertid av kamrater till
Höppener spritt i en mängd avskrifter i olika
delar av landet. Saken väckte
därigenom ett större och mera obehagligt
uppseende än vad den annars skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
