Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt onda uppsåt, varom tvenne rådmän
underrättade Höppener. Han gav
vederbörande rådet att låta de båda
fängslade soldaterna rymma, och det
berättades ävenledes att han själv gav
dem respengar. Med anledning av allt
detta stodo Iiöppeners aktier bland
den stora allmänheten synnerligen
högt innan den stora processsen skulle
äga rum.
Undersökningen inför den tillsatta
kommissionen pågick under en tid av
fyra månader. Över 800 personer
hördes i saken. Ingen av de åtalade
smederna befanns vara förvunnen till
myteri. Däremot ansåg man att
överdirektören Ehrenpreus ruinerat och
plundrat allt faktorifolket under
landshövdingens och krigskollegii
protektion. Dessa båda höga myndigheter
sökte också under den tid
undersökningen varade inverka på sakens utgång.
Man tillskrev rådet att låta arrestera
Höppener såsom varande en politiskt
farlig person, emedan han tog sådana
i försvar, som gjort myteri. Rådet
överlämnade också en dylik
arreste-ringsorder till konungen i och för hans
kontrasignation. Men denne rev den
i stycken under uttalande av att ”nu
vore den expedierad”, varmed saken
förföll.
Smederna fingo rätt. Deras sak
väckte stor uppmärksamhet och följdes
med intresse av den samlade riksdagen.
Efter frågans avgörande sade också
lantmarskalken Fersen i ett plenum,
som avhölls: ”Den sten jag ej kan
stiga över, måste jag gå omkring”,
därmed syftande på H. och hans sak.
Smederna blevo tilldömda 75,000 daler
i ersättning, varjämte de erhöllo rätt
att ha sina privilegier ostörda. Och
Höppener kallades av befolkningen i
Jönköping och trakterna däromkring
”den barmhärtige samariten”. Utan
hans ingripande hade helt säkert en
del av de fattiga smederna blivit
ådöm-da stränga straff samt vidare allt
fortfarande fått stanna i det elände vari
de voro.
Under riksdagen 1765 kallades
Höppener av dåvarande lantmarskalken
friherre Rudbäck att vara sekreterare
i bondeståndet, men av vissa skäl
undanbad han sig detta uppdrag,
föreslående en annan, vilken också blev
antagen. Under Gustaf III :s tid stod
Höppener i synnerlig gunst, oeh det
berättas att konungen ofta i
förtrolighet yppade för honom planer, som han
tänkte genomföra. Man tillskriver
också Höppener äran av att ha bidragit
till åtskilliga av de frisinnade
reformer, som vid sagda tid genomfördes.
Med anledning av allt detta sökte
man på många sätt komma honom till
livs. Sålunda lyckades man år 178S
driva det dithän, att han måste
uppgiva all sin egendom till kreditorer.
Han klagade själv häröver under
påstående att han icke önskade göra
någon människa ekonomisk skada, men
han hade i en tid av 34 år processat
med orättrådiga domare och
ämbetsmän, och var detta orsak till de
ekonomiska förluster, som han gjort.
Höppener var även en betydande
man i litterärt hänseende. Hans
”Förteckningar på Kungl. placater,
Förordningar, Påbud, Resolutioner etc.
från 1522 till 1750” äro värdefulla och
upplysande samt synnerligen
eftersökta. Vidare har han efterlämnat
manuskript i olika ämnen, räknande
tio större band, som under titel av
”Höppenerska samlingen” förvaras i
K. biblioteket i Stockholm. Sina sista
år framlevde han ganska
bekymmersamt vid Duvnäs i närheten av
Stockholm. Där dog han också den 5
januari 1802.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
