Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad sätt regeringen bör samverka med
den majoritet, varpå densamma
stöder sig, liar härigenom trätt i
förgrunden oeh måste särskilt under en
pågående riksdag oavlåtligt
aktualiseras. Det är fördenskull ytterst
önskvärt att bidraga till ett
klargörande av spörsmålet och ett
utstakande av riktlinjer för framtiden.
Som vi erinra oss utgjorde
införandet av parlamentarismen i egentlig
bemärkelse — ”andra kammaren
företrädesvis regeringsbildande” och
”tryggandet av dess politiska
övervikt” — den främsta punkten å
Frisinnade landsföreningens allmänna
program under senaste valstrid. Den
Lindmanska regeringens styrelsesätt
hade skärpt behovet därav. Dess
avsiktliga trotsande av andra
kammarens majoritet gjorde det nödvändigt
att för all framtid bryta med
”vote-ringsparlamentarismen”, som endast
räknade antalet röster, men icke
övervägde, varifrån de kommo. ”Makten
måste”, sade hr Staaff i sitt
Leksands-tal, ”tillkomma majoriteten och, 0111
tvåkammarsystem råder, majoriteten i
den företrädesvis folkvalda
kammaren. Endast så kan makten grundas
på folkviljan. Och någon annan
utväg än att grunda makten på
folkviljan kan icke sluta väl.”
En sak är emellertid att uppställa
allmänt formulerade programpunkter,
en annan att i det praktiskt-politiska
arbetet förverkliga dem i detalj, det
visar oss en ständig erfarenhet. När
vi, inseende den avgörande betydelse
för framstegsarbetet,
parlamentarismens införande skulle medföra,
hälsade varje uttalande därom med bifall,
förbehöllo vi oss oekså samtidigt en
”välvilligt avvaktande hållning” i
fråga om dess tillämpning i praxis.
Sedan nu någon tid hunnit förflyta,
kunna vi emellertid draga vissa
slutsatser om hur den utlovade
parlamentarismen i verkligheten synes arta
sig-och vi böra även göra det, innan
praxis utvecklat sig s å förbindande,
att ändringar svårligen kunna
utföras.
Det är tvenne spörsmål, två sidor
av samma problem, som uppställa sigr
när ett parlamentariskt styrelsesätt
skall genomföras. Den ena hänför sig
till förfaringssättet vid
regeringsbil-dandet, det andra till förhållandet
mellan regeringen och den
parlamentariska majoritet, varpå densamma
förklarat sig vilja stödja sin makt.
För den händelse majoriteten består
av ett enda parti, ger sig lösningen i
båda dessa avseenden synnerligen
lätt. Partichefen blir statsminister.
Han omger sig väsentligen med
arbetskamrater från partiets
förtroenderåd, oeh bevarandet av samverkan
med det egna partiet sker genom
bibehållande av tidigare funktioner inom
detsamma och deltagande i partiets
sammanträden. Mer komplicerat blir
problemet, 0111 det är två partier,
vilka skola uppbära regeringen. Äro de
nära befryndade med varandra i
åskådningssätt, underlättas lösningen,
men utgöra endera eller båda uttryck
för historiska folkrörelser med typisk
egenart, bli svårigheterna större.
När den Lindmanska regeringen
borttogs av det ”politiska
jordskre-det”, ställdes vänstern inför
lösningen av den första uppgiften —
re-geringsbildandet. I full konsekvens
med sin och det liberala partiets
övertygelse inbjöd hr Staaff
socialdemokraterna att deltaga däri. Vi
avböjde emellertid med en formulering
av svaret, som ”visar att man med av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
