Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess tänkande måste vara
erfarenhetsmässigt och fritt. För en demokrati
är samhällskunskap oumbärlig och det
både i betydelse av kännedom om
samhället och av insikt om samhällets
plats såsom den mänskliga
utvecklingens medelpunkt.
Uppenbart är också, att Deweys
skola måste vara en för alla
gemen-som bottenskola. Inom vissa
borgerliga svenska kretsar hävdar man att
ämbetsmännen (inberäknat
naturligtvis botlagstj änstemän) behöva en
särskild skola, den övriga stora hopen en
annan. Dewey vill ju, att skolan skall
lära barnen både tänka och handla och
anser tydligen, att alla medborgare i
ett samhälle behöva båda de
färdigheterna. Förkastar man hans åsikt,
måste man alltså hävda, att
tjänstemännen ej böra handla och det övriga
folket ej tänka, en åsikt, som väl
också torde förefalla nämnda
kulturkämpar ganska självfallen.
* *
’*
Pragmatismens uppfostringslära
låter ju först ytterst ensidig; undersöker
man den närmare blir man dock
mindre benägen att kalla den ensidig än
djärv. Dewey har tydligen mödat sig
att undvika ensidigheter. Han
utdömer ingalunda allt sagoberättande.
Han inser, att historien också kräver
plats för det personliga, för
skildringen av förebildliga hjältegestalter, han
vill endast sätta in dem i deras rätta
omgivning. Han vill gärna låta
läsningen av historiska dikter och
berättelser fullständiga barnens
erfarenheter, när de först praktiskt fått
återuppleva mänsklighetens utveckling. Han
nämner i förbigående latinstudiet som
något självfallet, vilket det ju också är
i det dock icke precis opraktiska
Amerika. Framförallt måste man komma
ihåg, att den undersökning Dewey i
här åsyftade skrift skildrar oeh i sin
provskola praktiserar blott är förbe-
redande. Därpå följer en annan
huvudavdelning aY undervisningen, mer
inriktad på förståndsmässig läsning,
mer logiskt ordnad och
sammanhängande.
Man må ej heller fatta här skildrade
uppfostringslära som discipliniösheten
satt i system, som ett lärarnas och
lärdomens underordnande under barnen.
Dewey vänder sig tvärtom niot dem,
som dyrka barnet sådant det är, som
vilja att uppfostraren skall beundra
och främja alla dessa
ofullkomligheter. Hans åskådning avser att förena
det bästa i de båda stridande skolor,
av vilka den ena blott tänker på
barnets nöje, den andra blott på
skolkur-sens inlärande.
Emellertid inbjuder för visso
pragmatismens skolprogram i mer än ett
avseende kritiken. Det präglas, som
doc. Jacobsson framhåller, av en äkta
amerikansk hoppfullhet, som icke
fruktar några svårigheter. Dock
anmäla ju dessa svårigheter sig
självmant. Hur skall det t. ex. vara
möjligt att lära barnen något nämnvärt
av alla de hantverk, som spelat en
huvudroll i mänsklighetens utveckling?
Blir icke denna lärdom i stor
utsträckning ett blott sken, lika onyttigt ur
undervisnings- som ur yrkessynpunkt?
Är det nyttigt att lära en blivande
hantverkare fuska i hantverket på
ett-sätt, som han kanske med svårighet
måste vänja sig av med, när yrket
skall läras på allvar? En dylik
anmärkning har ju redan framställts
mot vår svenska skolslöjd.
Framför allt måste man fråga sig,
hur man skall få tillräckligt med
lärare, dugliga nog för en så mångsidig
oeh just genom sin frihet från
nedärvda regler så krävande
undervisning. I varje fall reser sig
oemotståndligt tvivlet, om ej ändå dfen nödvändiga
kunskapsmeddelelsen blir oroväckande
försummad. Ivan man verkligen lära
barnen all den geografi, som behövs,
blott genom att låta naturföreteelserna
behandlas i den mån de inverkat på
människolivet? Den gamla
repetions-metoden i all sin mekaniskhet lärde
dock barnen en del nyttiga .saker, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
