Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jer detta, icke pä kommando, icke för ätt
öka egen eller andras ära, ieke på
beställning, utan vilka fastmer förbliva på
verklighetens mark ocli framförallt därvid
be-l3’sa den kulturella sidan. Även
efterföljande berättelse från det serbiska
landssekreta-riatet visar krigets verkningar för hela
folket på ett sätt, som borde öppna ögonen
särskilt på alla de arbetare, som hittills
befunnit sig i de nationalistiska frashjältarnas
och krigshetsarnas släptåg. l)e serbiska
kamraterna skriva bland annat:
”Mobiliseringen i början av september
tömde snabbt våra organisationers led. Fä
dagar senare stodo 90 proc. av alla
organiserade arbetare under militärkommando, i
kasärnen, på väg till slaktbänken. De hade
upphört att vara privatpersonér med några
friheter, de hade blivit delar av den stora
militärmaskinen, vilkas öde ligger i händerna
på några få, vilka begagna dem till att bland
oss och våra grannar sprida död och elände.
De hade bortslitits från sitt fredliga
kulturarbete i hem och på verkstad, i den fackliga
och politiska arbetarerörelsen och med våld
värvats i svärdets pseudokulturtjänst. Mord
och dråp äro detta blodiga ’ ’kulturarbetes ’ ’
medel, ära och byte för de mäktige samt
nöd och elände för folkets massa äro dess
resultat . ..
Under mobiliseringsdagarna, då de olika
regementena började marschera från Belgrad
t i 11 gränsen, kommo många kamrater
nedtryckta och förtvivlade till oss för att säga
sitt kanske sista farväl, i det förkrossande
medvetandet, att för oviss tid, kanske rent
av för alltid nödgas lämna sina oförsörjda
familjer, sitt parti och sin fackförening.
Den som ännu ägde några dinarer lämnade
dem till sina kära, därvid själv emotseende
de svåraste umbäranden och strapatser.
Vilken förmår skildra deras lidanden under
marscherna, i striden, eller t. o. m. under
vapenstilleståndet. Många måste till fots
tillryggalägga 500, ja t. o. m. 800 kilometer,
nästan utan sömn, hungriga, frysande oc-h
utmattade. Oeh allt detta utan att kunna
erhålla den minsta underrättelse om de sina,
utan att veta, vad som blivit deras öde.
Arbetsgivarna, drypande av patriotism,
skyndade sig att utmynta krigsoredan till
profit för den egna penningpungen. Alla
löner sänktes godtyckligt eller indrogos helt
och hållet. Säkerligen hava miljoner på
detta sätt berövats arbetarna. För många ar-
betare, särskilt för några tusen
gruvarbetare, innehölls lönen för två och tre
månader. Detta ledde naturligtvis till
mångahanda revolter, men polisen stod
naturligtvis-såsom alltid på de rövaraktiga
arbetsgivarnas sida. Till och med det stora ostserbiska,
järnvägsbyggnadsbolaget vägrade utbetala,
arbetarnas löner och polisen avböjde att
intervenera till de nödlidande arbetarnas
förmån.
I enlighet med ett landsekretariatets
beslut förlädes omedelbart efter
mobiliserings-ordern samtliga arbetareorganisationer till
vårt Folkets Hus och ditflyttades likaledes
alla deras inventarier. Genast fylldes alla
rum med skåp, skrivbord, böcker o. s. v.
Även alla värdesaker och penningmedel
överlämnades utan undantag till sekretariatets
kassör, varjämte det drogs försorg om att i
händelse av utomordentliga komplikationer
allt skulle kunna bringas i säkerhet.
De få kvarblivna kamraterna, nästan
uteslutande mycket unga eller mycket gamla,
erhöllo sedan genom särskilda cirkulär order
om sin vidare verksamhet för vår sak.
Särskilt påpekades nödvändigheten av att sprida
vårt centralorgan. En del strejker måste
omedelbart upphöra. Sammanlagt uppgåvo
vi 11 strejker, i vilka över 1,000 arbetare
deltogo, och för vilka vi redan utbetalt över
15,000 dinarer.
För arbetsgivarna var kriget även en väl
kommen orsak till att suspendera
yrkesdomstolarna och sålunda fråntaga arbetarna
varje möjlighet att söka erhålla rättvisa. De
få ännu sysselsatta arbetarna äro alltså
fullständigt utsatta för arbetsgivarnas
godtycke-och nycker. På alla verkstäder oeh i alla
fabriker, där det arbetas för armén, har maii
på kommando betydligt sänkt lönerna samt.
ökat arbetstiden med 20 till 50 proc. I alla
statsföretag göres dessutom för arbetarna ett
regelbundet avdrag till förmån för Röda
korset!
Varje socialpolitisk aktion är tyvärr
ävenledes utesluten, under det regeringen efter
godtycke företager försämringar i de
torftiga skyddsbestämmelser, som vi med så
mycken möda tidigare tillkämpat oss i
parlamentet. Redan 9 sept. förra året avhöll
arbetarekammaren ett plenarsammanträde för att
protestera mot den sabotage, som de
härskande använde gent emot alla sociala lagar.
I vilken hög grad organisationernas verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
