- Project Runeberg -  Tiden / Femte årgången. 1913 /
75

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ledsagade Marx till den sista
vilan.

Hur sällsamt avbryta icke häremot
de väldiga massor, som i vårt
århundrade strömma genom gatorna, så
snart någon av våra bekanta
förkämpar begravas, de hundratusental, vilka
bilda ett likfölje eljest kommande blott
furstar till del, åt Liebknecht, Auer,
Singer i Berlin, åt Lafargue i Paris
oeh nu senast åt Schuhmeier i Wien.

Denna påfallande motsats härrör
icke av en utan av flera orsaker, men
i det stora hela får man dock säga, att
det avspeglar det kolossala uppsving,
som den proletäriska klasskampen och
i densamma den marxistiska tanken
ernått under de tre sista decennierna.

Vid Marx’ död var det blott i
Tyskland, som den politiska rörelsen stod
på marxistisk grundval, och även där
mer instinktivt än medvetet. Och just
då Marx dog hade den drabbats av
socialistlagen och var hotad till sin
existens.

I dag finna vi proletärisk klasskamp
i hela Europa och ej blott där utan i
alla fem världsdelarna, och överallt
är det den marxistiska uppfattningen,
som behärskar den, såvitt överhuvud
någon vetenskaplig lära leder
organisationerna.

Men även antalet marxister i trängre
mening, d. v. s. sådana, som
vetenskapligt arbeta vidare på de grundvalar
Marx lagt, har snabbt växt — trots
det oupphörliga ”dödandet” av
marxismen, som så ofta förekommit,
sedan ihjältigandet icke visat sig
hjälpa.

När jag 1884 första gången trädde
polemiskt i breschen för Marx i en mot
Rodbertus riktad kritik, var jag nog.
förhastad att skriva om historiker av
den marxska skolan. Min
motståndare, C. A. Schramm, då den mest
betydande teoretikern inom den tyska
socialdemokratin, hånade ned mig därför,
att han aldrig förr hört talas om
någon historiker av Marx’ skola. Och
även Engels skrev då till mig: ”Att
tala om den marxska historiska skolan
var visserligen starkt anticiperat.”

Med histoi’iker av Marx’ skola hade

jag menat Lafargue och mig själv.
Men förvisso, för . att tala om en
”skola” var det ju icke mycket, så
mycket mindre, som vi bägge
visserligen bedrevo historiska studier
energiskt efter marxistisk metod, men ännu
ej trätt fram med någon avsevärdare
prestation.

I dag skall ingen mer betvivla, att
en Marx’-skola förekommer och att
marxistiska historiker existera. I dag
äro vi fastmer så långt komna, att vi
kunna urskilja olika riktningar inom
den marxistiska skolan. Det ges
vetenskapligt arbetande marxister i de
flesta nationer med kapitalistiskt
produktionssätt oeh vi kunna redan göra
den iakttagelsen, att i full
överensstämmelse med den materialistiska )
storieuppfattningen varje stat med
utpräglad egenart också producerar en
egenartad marxism.

Vi kunna i denna mening tala om en
österrikisk marxism, en holländsk, en
fransk, en amerikansk, en rysk; ja,
den sista har redan antagit två former,
en professorlig, som framträder mest
som ett övergångsstadium och en
äkt-marxistisk-proletärisk.

Minst egenartat har väl den tyska
marxismen utvecklat sig, ehuru eller
kanske just därför,att den i
motsvarighet till vårt partis styrka är den
starkaste av de olika ländernas marxistiska
skolor. Deu utövar därför en stark
dragningskraft på marxisterna i andra
länder, som verka inom dess ram och
bringa med sig större mångfald men
oekså betydliga meningsolikheter.

Men ännu mer än genom dess
internationella karaktär ha
meningsolikheter inom marxismen framkallats genom
partiets tillväxt och växande
uppgifter och i så måtto kan man försona sig
med det faktum, att fejderna inom
marxismen emellanåt tagit betydliga
dimensioner.

En tredje källa till meningsolikheter
ligger redan i partiets ålder. Det har
nu en ansenlig historia bakom sig, och
det börjar syssla med utforskningen av
denna historia, alltså även med de inre
differenserna i det förflutna. Dessa
vakna därmed till nytt liv, bliva nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1913/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free