Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
differenser i samtiden, som ibland
föranlett rätt hårdnackade strider, då de
trots sin härkomst från längesen
gångna årtionden dock icke äro
fullständigt bragta ur världen. De angå
problem, som alltjämt förnyas alltsedan
arbetarrörelsens början. Framsteget
yttrar sig ej i deras avskrivande utan
i deras reproduktion i utvidgad skala.
Så mycket än problemens detaljer och
yttre betingelser må växla, i
grunddragen förbli de sig dock lika. Särskilt
är det motsatsen mellan
ögonblicks-politik och fjärrskådande
princippolitik som åter och åter i nya former
sätter sinnena i uppror. Sålunda kunna
vi icke utforska de inre stridernas
historia utan att erinras om de strider,
vi själva ha att utkämpa och utan att
än en gång i överensstämmelse med
våra avancerade åskådningar ta parti
i saken.
Men hur stora än differenserna inom
marxismen må vara, därom äro vi väl
alla ense, att minnesfesten icke är det
lämpligaste tillfället att föra våra
me-ningsskillnader till torgs, att vi här
främst vilja bringa det till uttryck,som
enar oss, den höga respekten för vår
mästare. Icke i bemärkelsen av blind
auktoritetstro, så att vi skulle svära på
hans ord, betrakta vart och ett av hans
omdömen som ett slutgiltigt och
oföränderligt. Men väl i betydelse av den
erfarenheten, att ju mer vi fördjupa
oss i Marx’ verk, dess fler nya
inblickar öppnas för oss i vårt samhälles
väsen och ursprung, och å andra sidan’
att ju mer vi fördjupa oss i
samhällets väsen och ursprung, dess mer
avgjort bekräftas det som Marx
utforskat och förkunnat. Så växer med
vårt framsteg i vår kunskap respekten
för den väldige anden, icke blott för
hans skarpsinne och geniala blick utan
även för hans övermänskliga flit, som
i förtid bröt ned tänkarens stora
fysiska styrka, för hans samvetsgrannhet
och hans stränga självkritik. Vi finna
hos Marx icke en sats, som ieke
grundats på inträngande studium och
omfattande prövning. Det har
naturligtvis icke räddat honom undan misstag’
ty den absoluta sanningen är ingen
dödlig förunnad. Men det gör vart
och ett av hans uttalanden
beaktans-värt och förbjuder varje allvarlig
forskare att avvisa någon av Marx’
åskådningar utan sorgfällig prövning av de
grunder på vilka de berodde. Och
denna prövning kommer, om den skall
vara tillräcklig, i varje fall att blottlägga
så många fakta, att den måste lämna
rik vinst, oavsett själva resultatet. I
denna mening lära vi ej blott av de
vunna resultaten utan även av Karl
Marx’ misstag.
Det är emellertid ingenting
betydande, som hittills påvisats som misstag
hos Marx. Väl har han icke sällan
tagit fel i detaljer, men ännu har det ej
lyckats någon att i hans stora
grundläggande slutsatser och åskådningar
påvisa fel eller motsägelser. Så ofta
det än försökts under de 30 åren eften
hans död, försökts även av några bland
hans egna lärjungar, ”moderata”
såväl som ”radikala”, hittills har dock
varje sådant försök att förbättra Marx
slutat med ett misslyckande och
upplösts i något ”grovt missförstånd”.
I den moderna vetenskapens historia
under ständig revolutionering av
material, metoder, resultat är den sedan ett
halvsekel bestående orubbligheten av
grundvalarna i Karl Marx’
vetenskapliga prestation något alldeles
enastående.
Det krävdes en över
genomsnittsmåttet jättehögt sig resande andlig kraft
för att bringa till stånd ett sådant
resultat. Men ensam hade den nog icke
räckt till. Marx skulle icke ha varit’
i stånd att prestera vad han gjort, om
han icke funnit en vän, en jätteande
som Marx själv, vil ken under fyra
årtionden förenade sina krafter rned
hans. Liksom Marx’ vetenskapliga
prestation är också det vetenskapliga
och politiska vänskapsförhållandet
mellan Marx och Engels enastående i
varaktighet och harmoni, i den
fullständiga sammansmältningen av de
bägge individualiteterna. I själva
verket skulle man noga räknat icke
tala om Marx’ gärning utan alltid om
Marx’—Engels’ gärning. Det är totalt
omöjligt att nu fastställa vad den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
