Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast den marxistiska
socialdemokratin. Den öser sin stolta tillförsikt ur
förtröstan på proletariatets
oupphörligt växande makt, en förtröstan som
ej är någon blind tro utan klar
vetenskaplig insikt, tack vare det ljus, som
spritts av våra båda mästare Friedrich
Engels och Karl Marx.
Karl Ifenner: En generation
efter Marx’ död.
(Der Kampf.)
En hel människoålder skiljer oss
från Karl Marx’ dödsdag! Inom
proletariatet bärgar liemannen tidiga
skördar, och dödens härjningar
omkring oss erinrar en bittert om att
numer helt få leva av dem, vilka i
mogen ålder uppfattade hela
innebörden av vad som hände, då Karl Marx
dog. Under tiden har världen
alldeles ändrat utseende och dess
medborgare sitt andliga innehåll. Ty i ingen
historisk epok rullar utvecklingens
hjul så vilt som i kapitalets tidsålder.
På månader och dagar begravas
troner och riken som det behövts
århundraden att upprätta. På ett
årtionde ryckas världsdelar in i
utvecklingens virvel, och det i går knappast
tänkbara är nu fullbordat faktum. I
dessa brusande händelser förklinga
namn, förflyktiga sig vetenskapliga
system på få år. Sedan en
människoålder vilar Karl Marx’ tänkarhuvud
under torvan — tvivlet träder oss till
mötes med frågan: vad är vaket av
hans väsen, vad lever av hans verk,
vad är verkande sanning av hans
läror ?
-Ja, de hava så ofta förintat honom,
förklarat honom död och högtidligt
begravt honom. Hela professorsskrået
och en oöverskådlig skara av
skrivkun-nige utanför skrået hava haft till yrke,
nästan till sport att oupphörligt
begrava jätteanden. Vart ha alla dessa
tagit vägen, Marxdödarna,
endagsflu-gorna, som av bourgeoispressen höjts
till skyarna och gjorts till
berömdheter för en dag, tills de avlösts av en ny
charlatan eller bokmask. De flesta äro
förgätna. Men Marx lever oeh
verkar och hans lära har ännu den första
dagens friskhet.
Mycket av vad Marx upptäckt har
visserligen ingått som allmän
egendom i alla folks andliga förråd,
mycket gäller som självklart av det som
i Marx’ mun var djärv nyhet.
Mycket av det stoltaste hans ande präglat
har blivit vardagligt skiljemynt, som
den borgerliga journalisten i dag
begagnar utan att reflektera
däröver. Många av hans omvälvande
satser hava blivit alldaglig praxis för det
tänkande proletariatet, så organiskt
ingått i masshandlingarna, att man
knappt mer tänker på ursprunget.
Men må man icke förgäta, att dessa
andliga stordåd till större delen äro
från en tid, då det ännu blott fanns
grodden till det XX århundradets
mänsklighet, då denna ännu låg under
den heliga alliansens istäcke, då
Europa var en värld av bondbyar och
skråstäder och lokomotivet ett sällsynt
under. Må man föreställa sig Tyskland
av år 1844, ett Tyskland så gott som
utan järnvägar, telegraf och fabriker,
postkuskarnas oeh skråmästarnas
Tyskland, oeh man skall icke kunna
annat än häpna över det djärva, ett
århundrade föregripande uttalandet
av Marx i tysk-franska årsböckerna:
”Liksom filosofin i proletariatet
funnit sina materiella, så finner
proletariatet i filosofin sina andliga
vapen, och så snart tankens blixt slagit
nog djupt ned i denna naiva folkmark,
skall tyskens emancipation till
människa fullbordas . . . Huvudet i
denna emancipation är filosofin, dess
hjärta proletariatet.”
Detta är sagt vid en tid, då det
ännu var djärvt t. o. m. att tala 0111 ett
proletariat i Tyskland, då den tyska
arbetaren till nio tiondedelar ännu var
en medeltidsmässigt tänkande
hantverksgesäll! Och vid en tid, då den
Hegelska metafysiken ännu
behärskade vetenskapen och teori oeh praxis
voro skilda världar, sade han 1845 om
Ludvig Feuerbach : ’ ’Filosoferna hava
blott tolkat världen olika; men vacl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
