Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två olika konfliktanledningar, som
nämnda fara hotar. I fyra
hamnstäder, nämligen Norrköping,
Landskrona, Halmstad och Göteborg,
råder sedan i höstas ett latent
konflikttillstånd beträffande
stuveri-arbetet. 1 de tre förstnämnda
städerna ha, sedan de förut gällande
kollektivavtalen uppsagts,
förhandlingarna om nya avtal strandat på
arbetarnas vägran att vidare oförändrad
godkänna den bekanta § 23 angående
arbetsgivares rätt att leda och fördela
arbetet samt fritt antaga och avskeda
arbetare. I Göteborg åter gäller
tvisten icke, åtminstone icke i första
hand, § 23, utan den rör sig om
redarnas för denna ai’betsplats säregna
vägran att överhuvudtaget ingå
kollektivavtal ; denna tvist, som i sistlidne
oktober blev så svårartad, att den från
arbetarnas sida föranledde den första
tillämpningen i vårt land av
stridsmetoden att systematiskt och
avsiktligt begränsa arbetsprestationen (s. k.
ca canny), blev visserligen genom
fackföreningsbeslut den 23 december
inskränkt till blockering av
stuveriar-betares nyanställning vid Göteborgs
hamn på personliga kontrakt, men
detta skedde under av båda parterna
öppet uttalad mening, att det endast
var fråga om en vapenvila.
Sverges Redareförening har för att
möta den öppna konflikt, som den
sålunda måste befara skola inträda
under den egentliga skeppningssäsongen
detta år, vidtagit en del extraordinära
åtgärder, och redan dessa åtgärder äro
av den art, att de nära beröra
kommunala intressen och sålunda påkalla
uppmärksamhet ur kommunal
synpunkt. På grund av den nyss
omtalade konfliktfaran sammanträdde i
Stockholm den 23 sistl. januari repre-
sentanter för Sverges Redareförening,
Svenska Arbetsgivareföreningen,
Södra Sverges samt Norrlands
stuvare-förbund, Svenska
Trävaruexportföreningen, Sågverksförbundet och
Pap-persmasseförbundet, och vid detta
sammanträde beslöts bl. a. att därest
arbetsnedläggelse sker i någon av
rikets hamnar ”kraftiga och energiska
åtgärder” till arbetets
återupptagande genast skola vidtagas samt att
kostnaden härför — vid 1908 års
liamn-konflikt uppgick allenast denna
(direkta) förlust till flera
hundratusentals kronor — skall förskjutas av
Svenska Arbetsgivareföreningen samt’
därefter återvinnas genom förhöjning
av stuveritaxorna för hela riket.
En dylik allmän taxeförhöjning är
emellertid en ur kommunalekonomisk
synpunkt ingalunda likgiltig sak. Dels
kan förhöjningen i allmänhet verka
tryckande oeh inskränkande på
samfärdseln och dels blir den särskilt
för-lustbringande för hamnplatser, som
äro så belägna, att de ha att
konkurrera om genomgångstrafik med
utländska hamnar. Redan i höstas, då i
Göteborg den av ca canny-metoden
kännetecknade konflikten pågick,
påpekades det i norska tidningar med
fullt fog, att de ökade utgifterna
(uppehåll i hamnen och ökade
arbetskostnader) endast kunde leda till det
resultatet, att all genomgångstrafik så
mycket som möjligt måste undvika
platsen. Under sådana förhållanden
förtjänar det att väl övervägas,
huruvida icke kommunerna, även med
vederbörlig hänsyn tagen till den f. n.
i kommunala angelägenheter vanliga
praxis, äga några resurser att ingripa
i hamnarbetskonflikter till
förminskande av de därur härflytande
nackdelarna i kommunalt avseende och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
