Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reställde oss utan åtskillnad som en
flock bräkande får, odugliga till den
ringaste energi utöver röstning och
inkassering av kontingenter. Vi
fördömde deras legalism och byråkrati
och många av oss ansågo (som
anarkister i allmänhet göra) att socialistisk
kollektivism vore en större fara för
massornas individuella frihet och
intellektuella framsteg än nutida
kapitalism.
Vi tro ej längre så.
Så vackert och lockande det
anarkis-tiskt-kommunistiska idealet än är, så
förefaller det oss ej längre möjligl
vidhålla, att människorna äro mogna
för dess realiserande i vår tid. Och
den dag, då människorna skola äga de
intellektuella o.ch moraliska
egenskaper, vilka krävas för att garantera
normala och regelbundna
samhällsfunktioner utan styrelse, synes oss nu
så långt avlägsen, att det efter vår
mening är varken så synnerligen ärligt
eller politiskt klokt att lura folk med
kommunistiska illusioner och resa
hinder i deras väg, vilka i bättre kontakt
med verkligheten sträva att utveckla
produktionen i riktning mot en
kollektivism eller municipalism, i vilken
det auktoritativa elementet ännu är
kvar.
Vi trodde, att ett samhälle kunde
passera utan någon övergångsperiod
från dess nuvarande tillstånd av
oordning till ett så fullt harmoniskt
samhällstillstånd, som den anarkistiska
kommunismens fäder målat för oss.
Ett djupare examinerande av
sociala betingelser och mänsklig natur har
nu övertygat oss att innan detta
fullkomliga stadium nås — om det
någonsin nås — så måste det mänskliga
samhället nödvändigt, oundvikligt
passera genom en hel serie av
mellanstadier. Vi mena, att vissa doktriner,
såsom den anarkistiska, hur moraliskt
och intellektuellt obestridliga de än
•må vara, kunna icke med fördel följas
så länge nuvarande system av
ekonomiskt förtryck räcker.
Anarkisterna borde, mena vi,
samtidigt som de avundsjukt vakta den
individuella frihetens garantier, hjälpa
till att genomföra den socialistiska
lösningen, vilken genom att ge män och
kvinnor nästan fullt ekonomiskt
oberoende, skulle sätta dem i stånd att föra
kommande generationer steg för steg
mot ett anarkistiskt ideal. Sådana
anarkister som hellre än att realisera
något av den regim de själva drömma
om, spärra vägen mot socialismen äro.
fiender till sina egna strävanden.
Det närmaste problemet är det
ekonomiska, därom äro vi övertygade.
Vår ställning till detsamma är
revolutionärers. Men vi ha lämnat vår
tu-senårsrikes-anarkism och äro, i
avseende på politiska och ekonomiska
problem, socialister.
Då vi lämna anarkismen behålla vi
vår tro på värdet av en kritisk
hållning — förutsatt att den ieke dödar
heder oocli idealism och ej degenererar
till någon hårklyvningsmani; vi
behålla vår tro på betydelsen att ta hänsyn
till individens rättigheter — förutsatt
att individen icke uppreser sig i
permanent fiendskap till samhällets
rättigheter; vi behålla vår kärlek till
oberoendet — förutsatt att nödvändig
disciplin respekteras; och vi behålla,
vår kärlek till det revolutionära
sinnelaget — förutsatt att det alltid
verkar i revolutionens intresse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
