Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis var än större, så voro detta senare år
■endast 1,700 röstberättigade!
Dessa äro de förhållanden, som
sydstaternas negrer ännu den dag som i dag är stå
inför. Negern förföljes, jagas och beskylles
för djuriskhet. Man förhindrar hans
kulturella utveckling ocn anklagar honom för
inskränkthet; man använder de från den
.gade befolkningen indrivna medlen till att
upprätta och underhålla bildningsanstalter
för de vita och inskränker så mycket som
möjligt skolgången för negerbarnen. I
Virginia t. ex. utgör samtliga utgifterna för
negerskolorna 14,7 proc., ehuru de rärgade
utgöra över 35 proc. av hela befolkningen.
Man ålägger dem samma plikter som de
vita, men utån att ens tillnärmelsevis
medgiva dem samma rättigheter.
Under sådana omständigheter blir det
även en svår uppgift för fackföreningen att
organisera negrerna. I alla tider har den
amerikanska landsorganisationen förklarat
sig för den fackliga organisationen av
negrerna samt tvingat de anslutna
fackföreningarna att upptaga negrer. Men helt visst
kringgås ännu denna bestämmelse ofta av
många lokala fackföreningar, i vilka fördomen
mot de färgade fortfarande är allt för stor.
Från den engeiska landsorganisationen.
Såsom Englands fackliga landsorganisation
betraktas General Federation of Trade
Unions, som även är ansluten till det
Internationella sekretariatet. I engelska
fack-föreningskretsar blir den dock tyvärr ofta
ej fullt uppskattad. Man betraktar den
endast såsom ett strejkförsäkringsbolag, till
vilket sådana organisationer böra ansluta sig,
vilka måste vara beredda på att vid
fackliga strider behöva taga andra organisationers
hjälp i anspråk. Därför äro just landets
största och starkaste organisationer ej
anslutna till densamma, utan i stället endast de
smärre organisationerna. Den omfattar
därför heller icke ens en tredjedel av Englands
fackföreningsmedlemmar. I vilken grad
anslutningen till denna landsorganisation
tyvärr uteslutande betraktas ur affärssynpunkt,
framgår även av många organisationers rä*
kenskapsberättelser. Dessa innehålla
nämligen varje gång ett särskilt sammandrag över
huru mycket ifrågavarande organisation
alltifrån sin anslutning till landsorganisationen
inbetalt till och huru mycket den i kontant
understöd erhållit av densamma. Sådana
publikationer visa då för det mesta — i annat
fall tyckas de utebliva —, att
landsorganisationen har ”förtjänat” på ifrågavarande
fackorganisation, och äro för en del av de
egna medlemmarna och i synnerhet för de
till landsorganisationen ej anslutna
organisationerna det ofelbaraste beviset för att
anslutningen” ej renderar något”. En sådan
ståndpunkt är mycket kortsynt och ytterst
beklaglig. Härtill kommer ytterligare mer
eller mindre rivalitet med andra
sammanslutningar, som arbetarerörelsen under tidernas
lopp skapat och som bidrar till att General
federation såsom facklig landsorganisation
varken i England eller inom den fackliga
internationalen intager den ställning som
svarar mot den engelska
fackföreningsrörelsen. Därav kommer det sig även, att
flertalet engelska fackorganisationer ej äro
anslutna till Internationella sekretariatet, alltså
ej äga några fasta förbindelser med de
övriga ländernas fackorganisationer, ty även
förbindelsen med de enskilda yrkenas
internationella sekretariat är mycket bristtfällig.
Vid stora lönerörelser och då det gäller
understöd kan detta tillstånd naturligtvis ej
vara tillfredsställande för någondera sidan.
För fackföreningsrörelsen i sin helhet vore
det därför synnerligen välkommet, om man
kunde få flertalet engelska organisationer
anslutna till landsorganisationen, såsom fallet
är i alla europeiska länder och även i
Förenta staterna. I dessa länder hava de
moderna fackföreningarna skapat sig egna
landsorganisationer, som tjäna
fackföreningsrörelsen i sin helhet såsom samlings- oeh
stödjepunkter, vilka ej endast hava
ömsesidigt understöd till uppgift, utan framför allt
agitationen och organisationsarbetet i
efterblivna trakter och yrken, bearbetandet av
gemensamma eller allmänna undersökningar,
statistiskt material, socialpolitiska
reformförslag o. s. v. Den sammanslutning, som
samtliga fackföreningarna i England skapat
sig i den Parlamentariska kommittén,
erbjuder härför ingen tillräcklig ersättning.
Dess verksamhet omfattar nämligen endast
gemensamt uppträdande i lagstiftningsfrågor
och ej ovannämnda arbeten, vilkas
behandling, från organisatorisk synpunkt, måste
anses obetingat nödvändig, om ett lands
fack-organisationer vilja uppnå en enhetlig
sammanslutning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
