Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en och samma klass. Alla dessa
former tjäna ett och samma mål och
komplettera varann, så att de utgöra ett
helt. Denna enhet, som omfattar alla
den proletäriska kampens former, är
intet annat än s o c i a 1 d e m o k r
a-t i n. Den omfattar inte blott, som
man vanligen tänker, det politiska
partiet utan även fackföreningarna och
kooperationen. För att ge ett
praktiskt uttryck åt enhetstanken
skapades arbetarrörelsens ”centrala
instans”, vilken avgör frågor som berör
hela proletariatets klassintressen och
leder dess offentliga framträdande.
Härvid är det fullständigt likgiltigt om
det gäller en valkampanj, en strid om
politiska rättigheter eller en
jättelockout, en allmän strejk. Utom
dylikt offentligt gemensamt uppträdande
bibehålla fackföreningar och parti
både i sin organisation och sin
verksamhet en fullständig självständighet.
För övrigt utser fackföreningarnas
centralkommission i partistyrelsen två
representanter, liksom två av dennas
representanter ingå i
centralkommissionen. Den samladé partistyrelsen
och centralkommissionen utgör ”den
centrala instansen”.
Dessutom förenas parti och
fackföreningar av en mängd materiella band.
Det centrala litterära organet, Folkets
Hus, bokhandeln o. a. dyl. företag äro
gemensam egendom för alla våra
organisationer. I detta hänseende ha vi
gjort så stora framsteg, att f. n.
fackföreningsrörelsen inte skulle kunna
existera utan det socialdemokratiska
partiet och partiet vore otänkbart utan
den förra.
Den socialdemokratiska rörelsen i
europeisk mening blev möjlig i Serbien
först då dess ekonomiska utveckling
skapat ett proletariat av lönarbetare.
Olyckligtvis lämnar vår officiella
statistik ingen föreställning om
befolkningens fördelning i klasser.
Arbetaren var ett begrepp som ända till helt
nyligen inte existerade för den.
Arbetareklassen var tvungen att genom sin
rörelse, genom sin oförsonliga strid
först bevisa sin tillvaro för de
maktägande. Emellertid behövde
fackföreningarna så snart som möjligt erhålla
uppgifter om arbetareklassens i
Serbien storlek och organiserade därför
själva en yrkesräkning, dock blott i
40 städer. Enligt de så erhållna
uppgifterna voro i hantverk sysselsatta
33,639 arbetare och 6,539 lärlingar, i
allt 40,178, i handeln 3,137 arbetare
oeh 1,673 lärlingar, i allt 4,810, i
industrin 17,842 arbetare och 833
lärlingar, i allt 18,675. Sålunda utgjorde
hela antalet arbetare i dessa fyratio
städer 63,663. I denna siffra ingå
varken arbetarna i städer utan
fackförening eller hela den stora mängden
av okvalificerade eller
lantbruksarbe-tare. I allt beräknar man dem, som
äro sysselsatta med lönarbete, nu till
omkring 150,000, d. v. s. med
familjerna omkring 1/u av befolkningen.
Enligt reg-eringens statistik saknade år
1867 5 % av befolkningen varje som
helst jordbesittning; år 1880 var
procenten 17,70 oeh år 1910 hade den
stigit till 23. På landet går småbrukaren
hastig undergång till mötes, oaktat
lagstadganden som försvåra
småbrukens avhändande. Lantbefolkningen
proletariseras ytterst hastigt. Enär
landets industrialisering nu blivit
regeringspolitikens förnämsta uppgift och
det i städerna, vid gruvorna oeh de nya
järnvägsbyggena kräves händer, så
skynda de utarmade bondemassorna
dit för att söka arbete och hota de
resultat våra fackföreningar vunnit.
Inte blott politisk fjärrsyn utan
även den dagliga kampens behov har
hindrat oss från att utbreda vår
verksamhet även till landsbygden, förrän
våra stadsorganisationer blivit
tillräckligt-starka. Ända till 1910 begränsade
vi oss till att sprida våra tidningar och
vår litteratur i byarna. På sin höjd
tillät man upprättande av en lokal
läsestuga under den närmaste
stads-organisationens medverkan. Vi
avsto-do principiellt från deltagande i
kommunalvalen på landet, oaktat vi där
ägde enstaka ivriga anhängare.
Partikongressen 1910 beslöt bildande av
partiföreningar på landet, men frågan
om deltagande i val lämnades öppen.
Slutligen beslöt extra partikongressen
1912 att ge partistyrelsen fullmakt att
organisera en valkampanj också i - en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
