Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na sida hotades rörelsen inte av någon
fara. Den hotades ej heller från
småbönderna, då vår agitation inte
överskred stadsgränsen. Men om den nya
socialistiska rörelsens klasskaraktär
också inte kunde försvagas eller
grumlas genom inträngande av
småborgerliga massor, så var dock inte möjligheten
att utnyttja proletariatets
klassorganisation som sådan i en borgerligt
demokratisk politiks intressen. Oeh
verkligen yppade sig allt från de första
stegen inom våra led
meningsskiljaktigheter rörande den politiska
verksamhetens allmänna riktning.
Just vid denna tid blev splittringen
inom radikala partiet fullständig.
Stor-borgerskapets representanter, som
inom detsamma intogo en ledande
ställning förvandlade det till ett härskande
parti, som avstod från de demokratiska
fordringarna i sitt gamla program ock
strävade till ett enda mål:
obegränsad makt inom staten, bourgeoisins
riktande med alla upptänkliga medel
och en radikal ekonomisk
omgestaltning av landet. De småborgerliga
massorna i stad och på land, som
bringat ej få offer under den mångåriga
striden för det radikala partiets seger
förstodo att de voro bedragna och
förrådda. De gjorde uppror mot
partihövdingarna, på vilkas sida stod alla
ekonomiskt starka element inom
partiet. Denna småborgerskapets revolt
tog sig uttryck i bildandet av ett nytt
”Ungradikalt” parti, vilket uppträdde
så energiskt, att det redan efter fem år
erövrat regeringsmakten och just f. 11.
hastigt går den oundvikliga
bankrutten till mötes.
Den ungradikala rörelsen kunde dra
till sig också .arbetarklassen. Däri
bestod huvudfaran, som hotade vår ännu
svaga rörelse. Majoriteten inom vårt
parti hyste den åsikten, att vår
uppgift under den närmaste framtiden
bestod i att söka slutgiltigt frigöra
arbetarklassen från den borgerliga
demokratins inflytande och hos den
utveckla det proletära självmedvetandet.
Enligt denna majoritets mening utgjorde
en oavhängig och oförsonlig
klasspolitik det bästa vapen för att bekämpa
även de fördärvliga följderna av radi-
kala partiets politik, vilket syftade till
storkapitalistiska mål. Men
partiminoriteten var inte enig med majoriteten
om denna åsikt. I spetsen för denna
minoritet stod våra ”revisionister”
S k e r 1 i g, nu universitetsprofessor,
Ivanovitj, nu sekreterare i
handelskammaren samt den nu döde
journalisten Milodur Popovitj. Deras
politiska åsikter gingo ut på ett
samarbete mellan arbetarklassen och den
borgerliga demokratin i striden mot
radikala partiet. Vår unga rörelse tålde
inte så djupgående
åsiktsskiljaktighe-ter. De av dessa skäl framkallade
sammanstötningarna upprepades vid varje
steg oeh ”revisionisternas”
avlägsnande ur våra led blev den enda naturliga
utvägen ur detta läge. Tre
fackföreningar, som de lyckats lösrycka,
återvände mycket snart till vårt läger, och
de uteslutna revisionisterna mottogos
med förtjusning av ungradikala
partiet. På så sätt blev det fred i våra led
och vår praxis behärskades obestritt
av en enda teori, den marxistiska
socialismens.
Allt från den första tiden fingo vi
lov att sysselsätta oss med frågan om
förhållandet mellan parti och
fackföreningar. Så kunde det inte fortsätta.
Från 1903 sammanträder
fackföreningarnas kongress varannat år och
partiets varje år. Men bandet mellan parti
oeh fackföreningar antog en ny form.
Är 1910 fastslogs i partiets stadgar att
varje fackförbundsstyrelse till
partikongressen får sända en representant
och att ”generalkommissionen” såväl
som ”kontrollkommissionen” skall
delta däri ex officio. Slutligen har
år 1911 också på
fackföreningskongres-sen antagits en resolution 0111
arbetarrörelsens enhet. 1 motiveringen till
denna resolution uttalas den tanken,
att arbetarklassens slutliga mål är
produktionsmedlens socialisering,
socialismens förverkligande under
utnyttjande i klasskampen av kapitalismens
organiska utveckling. Själva
kapitalismens natur motiverar mångsidigheten
hos proletariatets klasskamp, som
antar olika, synbarligen självständiga
former: den politiska, den fackliga och
den kooperativa. Men alla uppbäras de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
