Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centra, för naturen måste till och med en
trustmagnat böja sig ■—• eller strida och
förlora.
Konsekvensen skulle ju bli, att naturen
skulle återställa allt fullt till sin rätt, till
allas lika rätt. Men den konsekvensen vågar
Paul Drachman ej draga — han är ej för
ingenting sekreterare i en
arbetsgivareförening.
Sällan har jag sett så mycken kraft, så
mycken djärvhet och schwungfullhet, så
mycken energispänning i ett debutarbete —•
men det är inte mer än rätt att den finns.
Då boken handlar om kraft, så måste den
ock själv andas kraft från pärm till pärm.
Några smärre anmärkningar torde kunna
göras. Han skildrar ”anarehernas” möten
under en strejk i Berlin. Med anarcherna
menas antagligen syndikalisterna.
Visserligen veta vi att våra hemmasyndikalister äro
mer eller mindre vridna i kroppen, men jag
tror ej att ens dessa skola kunna prestera
ett slikt möte, som det vi få vara vittne
till. Det är alltför ”amerikanskt” för att
verka Berlin.
Här ovan nämnde jag att boken ej
handlar nämnvärt 0111 kärlek. Det är sant. Men
det förekommer ändock. Så sakta och fint
löper genom hela boken en kärlekshistoria.
Men den är så ren, så stilla oeh så enkel.
Nog borde det väl även i den varit någon
kraft, något av brusande vild lidelse och
unga hjärtans kamp. Nu verkar den
sötmjölk i sprit.
Paul Drachman är son till Holger
Drach-mann, till den vandrande trubaduren, till
kvinnornas, vinets, kärlekens lovsjungare.
Man märker det knappast. Nå, allt har sin
til. Vår är verklighetens, den nyktra
iakttagelsens — alltför mycket suckar man nog
ibland. Oeh 0111 framtiden veta vi intet.
Otto G r i m 1 u n d.
Eduard David. Talaren och
debattören. Bearbetning av Z. Höglund. Tidens
förlag. Stockholm 1913. S2 s. Pris 1:—.
Det föreliggande arbetet fyller, som den
vanliga frasen lyder, ”en lucka i vår
litteratur”. Egentligen är ju det blott den
uppgift, som varje tryckt arbete normalt
borde ha. Men som var man vet tryckes
det ju åtskilligt, som icke fyller några
luckor alls. Det gör emellertid den bearbetning
av E. Davids ”Referentenfiihrer” som Ti-
dens förlag haft den goda idén att införa p&.
vår bokmarknad.
Arbetet är avsett att vara en handledning
för talare oeh debattörer i socialdemokratins
tjänst. På detta område finnes visserligen
förut en liten skrift av Emil Sommarin
(”Talaren”; Erams broschyr n:r 30).
Denna har emellertid tagit sikte huvudsakligen
på, att bibringa de insikter i elementär
logik, som varje talare behöver besitta.
Davids Referentenfiihrer är bredare anlagd och
blir ett synnerligen gott komplement till den
Sommarinska skriften. Här behandlas
talareyrkets nödvändiga förutsättningar, talarens
allmänbildning oeh den socialdemokratiska,
talarens speciella utbildning samt lämnas en
rad anvisningar om hur material skall
ordnas, hur föredrag skola utarbetas och hur
man bör uppträda.
översättaren har haft att bearbeta Davids,
skrift med hänsyn till svenska förhållanden.
Särskilt hava till kapitlen 0111 talarens
allmänna oeh specifikt socialistiska bildning
fogats rätt utförliga anvisningar om
vägledande svensk litteratur. Härigenom får
arbetet värde även för dem, som ieke särskilt
intressera sig för talarekonsten, men känna
sig i behov av några kortfattade
studieanvisningar.
Huvudintresset knyter sig emellertid, som
naturligt är, till de partier, vilka behandla
själva talarekonsten. Det är en hel rad av
visserligen icke så särskilt originella if,cni
dess mer förnuftiga råd som _ här ges
beträffande talkonstens teknik. Med stor
praktisk behållning skall läsaren kunna taga del
av de anvisningar, som arbetet meddelar om
materialsamling, disposition oeh utarbetande
av muntliga framställningar. I denna
avdelning skulle man doek gärna sett, att
större uppmärksamhet ägnats skillnaden,
mellan talspråk och skriftspråk, en skillnad
som ju är avsevärd i vårt språk. Som en
förträfflig kortfattad översikt av olika
stilarter inom svenska språket kunde här
lämpligen ha hänvisats till Cederschiölds
Verdan-diskrifter ”Språk i språket” (Verdandis
småskrifter n:r 163—164).
Den allmänna inledningen, som behandlar
talareyrkets förutsättningar, gör i all sin
knapphet ett vederhäftigt intryck med sitt
starka understrykande av kravet på
saklighet som främsta fordran på en
socialdemokratisk talare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
