Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppdelning av de försäkringspliktige
i endast tre inkomstklasser och
avgifts-klasser, varom talats i det kungl.
förslagets 4 §, lika litet som man kan
vara belåten med den metod för
pensionsavgifternas erläggande, som
an-gives i 14 §. Inkomstklasserna äro
som bekant följande:
försäkringspliktige med mindre än 800 kronors
inkomst- och
förmögenhetsskattetaxe-ring samt de med 800—1,200 kronors
och de med över 1,200 kronors. Den
första klassen betalar tre kronor, den
andra åtta kronor oeh den tredje
tretton kronor årligen i pensionsavgift.
De tre kronorna skola i regel betalas
i samband med uppbörden av
kommu-nalutskylderna. Pensionsavgifterna å
åtta och tretton kronor däremot skola
uppbäras i samband med
kronoutskvl-derna.
För löntagare är detta system
uppenbarligen synnerligen olämpligt. Om
det är särdeles passande för mindre
bemedlade icke löntagare, är en fråga,
om vilken jag icke här vill yttra mig.
Skulle denna fråga kunna besvaras
ja-kande, bleve det likväl icke därför
förnuftigt att påtvinga även löntagare
detta för dem högst onaturliga
inkomstklass- och betalningssystem.
Det möter inga svårigheter att få
till stånd belysande jämförelser mellan
detta svenska system (även) för
löntagares pensionsförsäkring och ett
nationalekonomiskt välgrundat sådant
system. Såsom ett genom rik
erfarenhet beprövat och om synnerlig
insiktsfullhet hos lagstiftarna vittnande
mönster för en lönarbetareförsäkring av
hithörande art hava vi att tillgå det
Tyska Rikets
Invalidenversicherungs-gesetz, som trädde i kraft den 1 januari
1900, ersättande das Invaliditäts- und
Altersversicherungsgesetz, som verka-
de från den 1 januari 1891. Redan för
fem år sedan omfattade denna
lönarbetareförsäkring över tio miljoner män
och över fyra och en halv miljoner
kvinnor samt uppvisade år 1909 nära
294 miljoner mark i inkomster och
över 209 miljoner mark i utgifter. År
1911 utbetalades ett belopp å 205
miljoner mark till de försäkrade. Som
ål-derdomsförsäkringskommittén i del’
III, sid. 72—120, av sitt betänkande
givit en förträfflig kortfattad
framställning av denna gren av den tyska
socialförsäkringen, kan det näppeligen
ifrågasättas, att jag här skulle behöva
närmare antyda dess säregenheter.
Jag vill inskränka mig till att till
särskilt beaktande och till jämförelse
med det kungliga förslaget framhålla
följande drag. Arbetare och
arbetsgivare betala hälften var av
försäkringsavgifterna. Dessa erläggas, vad
arbetarna beträffar, varje vecka, vanligen
genom av arbetsgivarna verkställda
avdrag från veckolönen. Avgifters och
pensioners storlek bestämmes efter
lönklasser, som äro fem till antalet. Den
lägsta lönklassen omfattar alla
inkomster upp till 315 kronor
genomsnittinkomst om året. Den andra
omfattar 315—505 kr. genomsnittlig
inkomst. Den tredje 505—765 kr. Den
fjärde 765—1,035 kr. Den femte
1,035—1,800 kr. Ai’betarnas
veekoav-gifter (= hälften av de totala
vecko-avgifterna) utgöra för närvarande i
klass I 7,2 öre, i klass II 10,8 öre, i
klass III 14,4 öre, i klass IV 18 öre och
i klass V 21,6 öre (då jag för
enkelhetens skull beräknat 1 mark = 90 öre).
Alla vuxnä försäkrade erhålla,
oberoende av behovet, lika stort
statsbidrag, nämligen 50 mark årligen för
varje pension. Avgifterna ändras tid
efter annan, för att tillgodose kravet,
Tiden n:r 5, 1913.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
