Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsumma, som skall utgå till den
försäkrade, oberoende av hur stort
hans verkliga behov är, då detta
inställer sig, eller huruvida man inom
vissa gränser lämnar frågan om
beloppets eller försäkringsräntans storlek
•öppen för att kunna utbetala mer
eller mindre allt efter den försäkrades
verkliga ekonomiska behov. Vid
livförsäkring är beloppet vanligen
absolut fastställt på förhand; under det
att brandförsäkringsbeloppet blott är
«tt maximum. Den försäkrade utfår
”efter behov”, då brandskadan
understiger detta maximum. Välbekant
är ju, att det ieke alldeles saknas fara
för, att den brandförsäkrade själv skall
oredligen så ställa till, att branden
inbringar honom hela
försäkringsbeloppet. Brandförsäkringen erbjöde i
dessa avseenden en analogi med det
fall, att en allmän pensionsförsäkring
läte pensionen eller en viss del därav
(”pensionstillägget”) stiga upp tili
visst maximum, då den pensionerades
inkomst i övrigt understege visst
belopp.
Såtillvida finnes absolut ingen
motsättning, utan i stället full harmoni,
mellan försäkringsprincipen och
be-hovsprincipen. Och härutinnan ändras
ingenting, därigenom att
”pensionstillägget” kan utgå med annat belopp
för varje särskild försäkrad person,
allt efter dennes rent individuella
förhållanden.
En helt annan fråga, än den om en
inbillad motsättning mellan
”försäkring” oeh ”understöd”
(försäkrings-ränta) ”enligt behov”, är spörsmålet’
om det historiskt och folkpsykologiskt
riktiga uti grundsatsen att
”pensionstillägget”, ehuru det i stort sett rättas
efter behovet, doek icke får utmätas
proportionellt till de rent personliga
inkomstförhållandena bland de
pensionerade. Man kunde tänka sig, att de
pensionerade, vilkas inkomster
(oberäknat ’ ’avgiftspensionen ’ ’)
understege 300 kronor för man och 250 kr.
för kvinna, indelades uti två eller tre
inkomstklasser och att
pensionstilläggen bleve olika för dessa klasser,
men lika för alla personer inom var
sådan klass. Därigenom bortfölle till
största delen den historiskt och
folkpsykologiskt betingade, rent yttre
likheten mellan regeringens
lagförslag i detta stycke och de gamla
välkända fattigvårdsmetoderna att
utmäta ”understöd efter behov” och att
underkasta de enskilde en
förödmjukande rannsakning beträfEande deras
intimaste personliga förhållanden i
ekonomiskt och annat avseende.
En i denna riktning gående ändring
av regeringsförslaget anser jag vara
synnerligen önskvärd. Det synes mig
oek, att den icke kan stöta på allt för
stora administrativa eller ekonomiska
svårigheter. Dessutom sammanhänger
den med en annan välbehövlig ändring
uti det kungl. förslaget, till vilken jag
nu övergår.
Om man, såsom jag här gjort,
utgår från den på välkända drag uti det
moderna samhällets ekonomiska
byggnad grundade uppfattningen, att en
lag om allmän pensionsförsäkring i
första rummet (ehuru ingalunda
uteslutande) måste på ett
nationalekonomiskt oanfäktbart sätt tillgodose de
mindre bemedlade löntagarnas
behov av invaliditets- och
ålderdoms-försäkring, faller det av sig självt, att
man icke kan låta sig nöja med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
