Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de. och fullt uppgående i ett rent
vetenskapligt betraktelsesätt, så är
Diehls anspråk därpå lika ogiltigt
som någonsin Sombarts. Om Sombart
närmast kan kallas frisocialist, är
Diehl tydligen snarast frikonservativ.
Han är emot-varje genomgripande
omvälvning i egendomsförhållandena,
vare sig den sker på socialistisk eller
georgistisk-liberal väg. Han kan nog
förorda sociala reformer av värde,
såsom kommunala arbetarebostäder,
ärftlig besittningsrätt m. m. Men
varje sin framställning av en rent
socialistisk grundtanke slutar han med
några ord, där han med en hederlig
borgares försiktighet lugnt men
bestämt tar avstånd från villoläran.
Ganska lustigt framträder hans
välmenta försök att vara så objektiv som
möjligt, när han talar till studenterna
0111 förutsättningarna för att ansluta
sig till något ”av de bestående
partierna, det liberala, det konservativa,
centern eller vilket annat som helst.”
Han är för hygglig att vilja utesluta
socialdemokratin; men nämna den
jämsides med de andra — nej, s å fria
tyglar ger dock ej troheten mot Gud
och Kejsaren en tysk professor!
Att hr Hildebrand blivit så
övertygad om Diehls objektivitet, därtill
ligger nog främsta skälet i dennes
ledsamma framställningssätt. Diehl
undviker Sombarts kultursnobberi men
ock all hans livfulla stilglans. Han
skriver klart och sakligt med prisvärt
korta satser. Men det vackraste
epitet man kan tillägga hans stil är
aktningsvärd, ungefär det retsammaste
ord man med bibehållen hövlighet kan
välja.
. En äkta tysk böjelse, som icke gör
boken lättlästare, är Diehls iver för
vetenskapliga indelningar. Utan tvivel
kunna dessa vara till nytta, men man
bör ha rätt att tvivla, om det
överhuvud tjänar något till att söka
logiskt indela ett historiskt ämne. Är
det verkligen mycket fruktbärande att
jämnställa en gren av socialismen, som
innefattar de mähriska bröderna och
fransmannen Pierre Leroux från 1837
eller en som blott företrädes av dar-
winisten Woltman med hela den
moderna marxismen? Och när Diehl i
kapitlet om jordsocialismen indelar
jordreformvännerna i 1) de
socialistiska jordreformvännerna, 2) de
jord-socialistiska jordreformvännerna och
3) de egentliga jordreformvännerna,
då erinrar man sig ovillkorligt parodin
på Ibsens Hedda G a b 1 e r, där
Eilert Lövborgs arbete om framtidens
kultur indelas i tre delar: 1) kulturens,
framtidsmakt, 2) framtidens
kulturmakt och 3) kulturmakternas framtid.
Men tyskarnas styrka ligger ju på
det viktigaste området, innehållet.
Är Diehl icke objektiv, så är
han dock i övervägande mån
vederhäftig, lärd och rättsinnad. En
jämförelse mellan hans
socialismfram-ställning och de borgerliga vi bruka
få till livs här i landet, såsom
exempelvis professor Fahlbecks, är pinsam
för nationalstoltheten. Det lika
mångfaldiga som pålitliga stoft’ Diehl
bjuder, innehåller mycket lärorikt nytt
för, torde man kunna säga, alla
svenska socialdemokrater. Vad åter de
borgerliga läsarna angår, så skulle de,
om de studerade boken uppmärksamt,
där få flera inrotade
vrångföreställ-ningar rättade.
Diehl avböjer först och främst
frestelsen att göra socialismen
ansvarig för varje enskild socialists
uttalande om framtidsstaten. Han skiljer
vidare skarpt mellan socialism och
anarkism. Han betonar ined skärpa att
varken socialismen överhuvud eller
ens Marx egen socialism står och
faller med dennes värdelära. Han
lämnar en fullt riktig framställning av
den rättrogna marxismens
ställning-till smådriften, vilken det skall bli
ett-nöje att få spela ut, när nästa
gångredaktör Hildebrand eller någon hans
liberale kollega upprepar sin vägran
att upplysa sina läsare om vad
socialdemokraterna gång på gång härvidlag
visat vara sanning.
Vad som däremot brister Diehl är
den blick för finare skiftningar, som
är oundgänglig för varje upptäckare,
ja redan för varje avtäckare, varje
klargörare på vetenskapens område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
