Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mindre betydelse ha härvidlag enstaka
misstag, såsom att göra A. R. Wallaee
till blott jordsocialist. Redan när
Diehl skrev sin bok, hade denne
tillräckligt klart sagt ifrån, att han var.
socialist helt och hållet. Men
viktigare äro vissa principiella
missuppfattningar.
Det är. först och främst förvånande,
att Diehl ej kan låta bli det gamla
skenbeviset för socialdemokr
a-tins k r i s t e n d o m s f i e n 11 i
g-h e t. Han säger: den som verkligen
sympatiserar med den
socialdemokratiska världsåskådningens grundtankar
(d. v. s. den materialistiska
historieuppfattningen), kan icke på samma
gång vara kristen. Följdsatsen av
detta påstående blir först och främst,
att den tyska revisionismen ej är
riktigt socialdemokratisk, vilken mycket
vågade slutsats Diehl ock synes beredd
att draga. Men dessutom måste han
förklara hela den engelska socialismen
för kättersk, då den ju, som han själv
riktigt framhåller, i övervägande grad
är religiös. Han måste därvidlag vara
mer socialistisk rättrogen än de mest
rättrogna tyska partivännerna. För
övrigt torde det vara få land, om ens
något, där den materialistiska
historieuppfattningen står på programmet.
På detta sätt blir det egentligen
endast de stränga marxisterna i
Tyskland, som Diehl unnar äran kallas
socialister. Han har hemfallit till den
svaghet, som är så lustigt typisk för.
tyska borgare, att samtidigt som de
uttala sitt djupa ogillande av all
socialism, nationalstolt förklara
socialismen för en äkta tysk skapelse, som
endast i förfuskad form finns utom
Tysklands gränser.
A andra sidan har han varit alldeles
för ivrig att fritaga Bernstein för all.
delaktighet i den materialistiska
historieuppfattningen. Han anför ett
yttrande av denne, däri han klandrar
”föraktet för idealet, upphöjandet av
de materiella faktorerna till
utvecklingens allt behärskande makter”. Men
nästan i samma andedrag talar Bern-
stein om nödvändigheten av att
arbetareklassens ”mål äro genomträngda av
en bestämd princip, som är uttryck för
en högre form av folkhushållning (eine
höhere Stufe der Wirtschaft) och av
hela det samhälliga livet ”. Det är ju
god marxism. Hur svävande än
Bcrn-steins uttryckssätt stundom är, flera
gånger säger han bestämt ifrån, att
det är de ekonomiska förhållandena,
som i sista hand ge utslaget i den
historiska utvecklingen. Alldeles orätt
har Diehl, när han låter Bernstein
förneka, att den ekonomiska utvecklingen
försiggår efter immanenta lagar.
Denne .talar fastmer uttryckligen om
den tekniskt-ekonomiska
utvecklingens . ’ ’naturnödvändigheter ”.
Högst förbluffande är Diehls
bestridande av Engels skarpsynta
iakttagelse om calvinismen såsom
affärsreli-gionen framför andra. ”Calvinismen,
säger Diehl, har blott vunnit insteg
hos några få alls icke kapitalistiska
folk.” Man häpnar. Än Holland,
England, Skottland, Australien,
Kanada, Förenta staterna? Diehl menar
kanske med calvinism blott dess rent
rättrogna form, ehuru Engels tydligt
fäster sig vid en dess huvudlära, den
om nådavalet. Eller kanske Diehl ej
kan tänka sig en religion verksam
annat än som statskyrka? En sant
pro-fessorlig tanke onekligen, men lindrigt
vetenskaplig.
Diehls bevis för, att Jesus ej var
de fattigas och arbetarnas
förespråkare, är ock sant kyrkligt. Jesus
vände sig särskilt till de fattiga, säger
han, därför att dessa bäst behövde
tröst och hjälp, -la, men den trösten
och hjälpen ville han ge dem i en så
realistisk form som möjligt och det —•
på de rikes bekostnad. Diehl
försäkrar, att Jesus visst icke stod likgiltig
eller rentav fientlig mot de rika. Den
meningen hyste knappast den rike
ynglingen, och den sympati, som tar
sig utlopp i ropet: ve eder, ni rike!
torde näppeligen ha blivit uppskattad
av dem som blevo delaktiga därav.
I samklang därmed förklarar Diehl,
att man omöjligen kan stämpla vissa
konkreta socialpolitiska lagförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
