Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kongressens beslut, vilket väl måtte
vara god marxism. I England avvisa
visserligen arbetarledarna ordet
klasskamp, men t. o. m. Kautskv har
ju funnit dem i sak driva klasskamp
på ett sätt, som marxismen kan
godkänna. Just på sista tiden framhålles
i så gott som varje nummer av här
tillgängliga engelska arbetartidningar,
att arbetarna måste till
parlamentsmedlemmar välja sina egna män, ieke
dem som stå i förbindelse med
kapitalistintresset.
Nu är det sant, att det i nutidens
socialistiska enhetstendenser ingå
beståndsdelar, som äro föga eller intet
marxistiska. Hit hör exempelvis den
allt ivrigare kampen för frihandeln
(vilken Marx gillat, men utan värme)
samt den oförtydbara benägenheten för
samarbete med liberalismen, när den
är någorlunda rakryggad — ibland
t. o. m. när den är jämmerlig nog. Men
Diehl nöjer sig med att förneka den
rent marxistiska enhetstendensen.
Han vill ej erkänna någon
enhetsrö-relse alls.
* #
D :r Karl Hildebrands utfyllande
framställning av den svenska
socialismen eftersträvar även den synbart
objektivitet och rättvisa. Han har
t. o. m. däri lyckats bättre än Diehl,
då han principiellt avhåller sig från
värdesättningar av socialdemokratins
åskådning och praktiska verksamhet.
Hans sakuppgifter äro noggranna och
till yttermera visso prövade av ett par
framskjutna socialister.
Här och var har likväl helt
naturligt författarens utpräglade
partiståndpunkt lagt en något oriktig
dager över framställningen. Det vore ju
orätt att fästa sig vid småsaker, såsom
att 1908 års kongress kallas ”mycket
stormig” — här ha vi tydligen ett eko
av de gängse borgarfantasierna om
socialismens framfart. Viktigare är
felet att förklara partiets religiösa
neutralitet ur den socialdemokratiska
massans likgiltighet för
religionspro-blemet. Oriktigheten härav blir klar
för hr Hildebrand, blott han ett par
gånger besöker dels några religiösa,
dels några ekonomiskt-sociala
arbetar-möten. De socialdemokratiska
arbetarna föredraga som sanna svenskar i
hög grad de förstnämnda.
Som bekant har högern fört en
mycket ful kampanj dels mot Brunnsviks
folkhögskola, dels mot kooperationen
och socialdemokratins ställning
därtill. Hr Hildebrand. måste under sina
studier av den socialdemokratiska
rörelsen ha fått se, hur fakta därvid
förvredos. Men han har ej klart och
fullständigt upplyst borgerskapet därom.
På tal om socialdemokratins agitation
yttrar han: ”För de mera vetgiriga
finnes Brunnsviks folkhögskola.” De
okunniga läsarna (d. v. s. 99 proc.) få
härav naturligtvis den uppfattningen,
att Brunnsvik är en socialistisk
inrättning, vilket skolan aldrig varit och
allraminst är nu, då all förbindelse
med partiet upphört.
Vad kooperationen angår, anser han
att partiledningen stått tämligen
kallsinnig för densamma. Han anför dock
några sympatiska partiuttalanden
om den från senare år. Men han
framhäver ej det viktigaste, att
partiprogrammet nu så klart inskärper
kooperationens vikt. Å andra sidan hävdar
han ivrigt, att kooperationen
betraktas som ett socialistiskt kampmedel,
men nämner intet om den utpräglade
politiska neutralitet, som den svenska
kooperationen alltid iakttagit.
Emellertid bör det erkännas, att d :r
Hildebrand för vår svenska rörelse
hyser ett intresse, som icke enbart är
motståndarens. I flera viktiga
avseenden slår hans framställning huvudet
på spiken och han erkänner utan prut
partiets väldiga uppgång. Hans del
av boken är också lättlästare än
Diehls, till stor del säkerligen därför
att den ej är översatt och dessutom
behandlar mer välbekanta ämnen. Men
delvis ock på grund av författarens
klara och intresserande stil.
Några fula orättade tryckfel finnas;
den första kooperativa kongressen
sä-ges ha ägt rum 1905, den andra — 1896
(det senare talet är riktigt).
Internationella kongressen i Amsterdam upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
