Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belgiska storstrejker.
För TIDEN av HANNES SKÖLD.
Bryssel i maj.
Belgien är ju i mångt oeh mycket
ett föregångsland. Ett av de första
länder, där arbetskraftens
exploatering bedrevs rent kapitalistiskt, ett av
dc industriellt mest framåtskridna, är
det också ett land där socialismen
tidigt utvecklats och socialdemokratin
erhållit en väldig anhängarsltara. Vid
senaste riksdagsval samlade
arbetarepartiet omkring 500,000 röster. I
Bryssel erhöll det 72,865 röster, i
Liége 91,796, i Charleroi nära 100,000,
i Mons (huvudorten i
Borinage-distriktet) 54,335.
I kapitalismens senaste skede, som
kännetecknas av kolonialismens och
imperialismens jätteutveckling, av en
stigande kapitalistisk koncentration
och som reagens däremot en massornas
oupphörliga revolt, har Belgien också
gått i spetsen. Den serie av väldiga
storstrejker, som under de senaste
tiotal åren ställt proletariat och
bour-geoisi emot varandra, har Belgien
lämnat sina aktningsvärda bidrag till.
Den nu tilländagångna
rösträttsstrej-ken var — jämte den svenska strejken
1909, den franska järnbanestrejken
oeh de engelska strejkerna de sista
åren — ett av de mest lysande bladen
i det kämpande proletariatets historia.
Det är ur mer än en synpunkt
intressant, att ställa denna strejk i relief
mot de masstrejker som tidigare
skakat landet.
Strejken 1893.
År 1830 hade den belgiska
bourgeoisin genom en revolution i den
klassiska, men numera överlevade stilen
— med barrikader oeh gatustrid,
storordiga tal och summariska
arltebuse-ringar — slutgiltigt vunnit den
individens frihet och den
privategendomens nya helgelse, som är
borgarrevolutionens syfte. Omkring mitten av
förra århundradet betraktades
Belgien, som Marx uttryckte det, av den
kontinentala bourgeoisin som
”konsti-tutionalismens mönsterland”. Det är
en av dessa historiska paradoxer, vilka
systematikern har så svårt att
etikettera, då striden om en verklig
konstitution där pågår, ännu sedan den nått
sitt slut i vida mindre utvecklade
länder.
Så snart arbetarepartiet efter den
första Internationalens söndervittring
åter började blomstra upp, blev en av
dess första omsorger att börja striden
för ett rättfärdigare rösträttssystem.
Allt från början av 80-talet har den
A^äldiga rösträttskampanj pågått, som
ännu inte nått sin avslutning. Den
gällde närmast upphävandet av den
censusrösträtt, som då existerade.
Under hela åttiotalet och de första
åren av det följande decenniet dök
ofta tanken på en storstrejk för att
Tiden n:r 6, 1913
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
