Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erövra rösträtten opp. Det var
kolgruvarbetarna i Hainaut som gång på
gång sökte få den bragt på
dagordningen. Redan 1882 gjordes ett
tu-multuariskt strejkförsök, vilket
misslyckades.
År 1893 på våren stod
författningsrevisionen åter på kammarens
dagordning. Man lyckades inte komma till
någon enighet i mer än ett stycke:
allmänna rösträtten skulle inte
beviljas. Då började arbetarna röra på
sig, och den 11 :te april beslut
arbetarepartiets styrelse att arbetet skulle
inställas.
Under strejkens lopp kom det på
ett par ställen till blodiga
sammanstötningar, så framförallt i Mons (eller
Bergen, som stadens flamska namn
lyder). Den 18 april, då kammaren
samlats för att diskutera
järnbanebud-geten, framlades ett förslag att
återuppta debatten om
författningsrevisionen. Det arbetades under högtryck,
folket var samlat på gatorna, och man
väntade litet av varje. Redan samma
kväll beslöts den förändring av
rösträtten som medförde det nuvarande
valsystemet. I stället för de 130,000
privilegierade rösträttsberättigade,som
hittills valt ”folkrepresentationens”
medlemmar, trädde nu en valmanskår
på 1,200,000. Rösträtten utvidgades
sålunda till att omfatta 10 gånger så
stora befolkningslager.
Under kammardebatten yttrade en
talare: ”Det är inte längre tid att
diskutera. För övrigt är en diskussion
omöjlig, emedan parlamentet inte äger
sin fulla frihet.” Herr Woeste,
kleri-kalernas onda genius, som i år sade sig
inte tro att storstrejken existerade,
tillropade talaren: ”Det är
alldeles riktigt.” Ögonen plär ju bli
skumma med åren, det är sant!
Det var knappast något parti, som
var tillfredsställt med den
pluralrösträtt, som nu infördes. De flesta av
de nu regerande klerikalerna röstade
emot. Och socialisterna förklarade
sig, då de rådde till arbetets
återupptagande, komma att fortsätta striden,
tills den politiska jämlikheten vunnit
seger.
Strejkrörelsen 1899.
Ar 1899 föreläde den dåvarande
regeringschefen Vandenpeerebom
parlamentet ett förslag om proportionell
rösträtt, som var så oblygt formulerat,
att det utan vidare skulle ha satt
opjno-sitionspartierna ur spelet och
tillförsäkrat katolikerna makten för all
framtid. Det blev illa mottaget,
möttes av obstruktion i kammaren och
demonstrationer på gatan. De allra
moderataste liberalerna deltogo i
jättemötena som organiserades och höllo
sannskyldiga brandtal. Liberalerna
kunna vara som rytande lejon, då de
se sina platser i parlamentet hotade.
Till slut måste regeringen ge vika
och dra förslaget tillbaka samt
avdan-ka. Den följande ministären — Smet
de Nayer — genomdrev den
proportionella rösträtten enligt d’Iiondts
system, som allt fortfarande äger
gällande kraft. Kamrarna upplöstes, och
efter nyvalen hade klerikalerna en
majoritet på blott 20 man.
Storstrejken 1902.
Arbetarepartiet började på nytt
striden för ett rättvist rösträttssystem.
Det fanns nu 31 socialister i
kammaren. Liberalernas antal var 34, av
vilka blott 25 anhängare av allmänna
rösträtten, och ett förslag om
allmänna rösträtten hade inlämnats i
kammaren i november 1900. I april följande
år beslöt partiet på årskongressen i
Liége att fortsätta striden ”med alla
till buds stående medel, i givet fall
genom storstrejk och gatpropaganda”.
I juni 1901 föreslog den nyligen
avlidne demokraten Janson en
folkomröstning om allmänna rösträtten.
Förslaget förkastades med 85 röster mot
50 och 2 blanka sedlar. Senaten
förkastade vid samma tid med 53 röster
mot 23 ett förslag 0111 allmän rösträtt
vid kommunalval.
I februari 1902 diskuterade
kammaren ett förslag om allmän rösträtt vid
kommunalval. Debatten pågick flera
veckor och slutade med att förslaget
förkastades med 92 röster mot 43 och
6 blanka sedlar. Ett förslag om
kommunalvalens och parlamentsvalens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
