Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fältherresnille, den fanns förut
förverkligad i Wagners orkester.
Likväl ■— hur mycket än Wagner på
äldre år beundrade Bismarcks
Tyskland, icke är detta förverkligandet av
hans andliga värld. Den världen
ligger både bakom tidens nervösa sorl
oeh framför den. Den förnekar
guldet lika hänsynslöst som kapitalismens
bekännelsetrognaste borgarfolk dyrkar
det. Den bygger i sitt gudatrots lika
uteslutande på friheten som
kejsarsta-ten på tvånget.
Men Wagners åskådning kan lika
litet jämställas med socialism,
allra-minst den tyska, ehuru han in i det
sista omtalade den socialdemokratiska
rörelsen med aktning. Skall man
åsätta den ett politiskt namn, måste
detta bli ett som Wagner undanbad
sig — anarkismen. Dock, anarkismen
scm idé bor djupt i varje fantasirustad
socialism. Över och bakom alla planer
för samhällsbyggnaden, allt tvång till
frihet, alla jämkningar efter lagens,
krav höjer sig hos varje
socialdemokrat av anda och sanning
frihetstanken, revolutionstanken, trots- och
kärlekstanken. Den är idén, vars örnbild
skimrar i spetsen för arbetarehärarnas
legioner, vars vingslag hörts i varje
mänsklighetens frihetsvår, i varje
revolutionstid, i varje framtidssiande
samhällskonst, men som aldrig sedan
Aischylos’ Fjättrade
Prorne-theus konstnärligt tagit mandom i
större mått än hos Nifelungens
rings upproriskt djupsinnige
diktare.
Ur Kina=revolutionens krönika.
Den nyvunna friheten — / kapitalismens guld bojor.
För TIDEN av C. N. CARLESON.
Först några data i den välvning,
som i ett slag förde Kina från envälde
oeh byråkratvälde fram till ett
republikanskt statsskick.
Den sedan år 1644 regerande
dynastin var mandschuisk och hade
alltid betraktats av kineserna och
särskilt sydkineserna som en erövrare
och inkräktare. Det är en
omständighet, som underlättat revolutionen,
vars rötter alltså delvis gå ända ned
i en historisk ras- och folkantagonism.
Lokalt har denna motsättning
framträtt som en Sydkinas resning mot
Nordkina — man skulle kunna säga:
Kanton mot Peking.
1 böijan av okt. 1911 utbröt
revolutionen och nådde sitt mål i kejserliga
familjens abdikationsdekret 12 febr.
1912. Krisen räckte således omkring
fyra månader — en förvånande kort
tid, om man tager i betraktande rikets
väldiga geografiska utsträckning och
världsdels-folkmängd samt av
traditionen välbefästade och väldresserade
byråkrati. För visso ha emellertid
händelserna utspelats i rikets centrala
delar, medan den yttre ringen av
provinser och lydländer — Mandschuriet,
Mongoliet, Tibet — föga eller icke alls
direkt berörts av revolutionen.
Från och med 10 okt. ovannämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
